När demens inte är roligt längre
Max kom hem 18.00 igår kväll, helt slutkörd efter en lång dag på jobbet. Jag gick runt i skrotkläder och slarvigt uppsatt hår, då jag hade storstädat hela dagen. Det första Max frågar mig är: "Skulle inte vi på middag?"
Jag: Skulle vi?
Max: Hos André och Jenny. Eller är det imorgon?
Jag: Ingen aning.
Så jag fick ringa Jenny och dubbelkolla. Vi hade diskuterat det för över en vecka sedan, men mitt minne var uppenbarligen inte det bästa.
Jenny: Hej!
Jag: Hej! Du, var det ikväll vi skulle till er?
Jenny: Ja, har inte André sagt till Max?
Jag: Nej, men, när ska vi va hos er?
Jenny: 18.30. Om sju minuter.
Jag: Ofan! Okej vi ses snart!
Vi var rekordsnabba den kvällen. Duschen, sminkningen och håret tog en kvart. Ni som känner mig vet att en halvtimme till att fixa mig inför middag är nästintill omöjligt. Men under lagom mycket stress är inget omöjligt! Snäll som Jenny är sa hon att vi kunde komma över närsom.
Måste säga att det var en tröst att Emma och Johan bara kom ca två minuter innan oss.
Hjorthöjden är lite ghetto och må suga getballe, men vi har nära och bra till de bästa grannarna. Extra bra när man är lite sen dessutom!
Det ska alltid komma i ansiktet...
Jag: Vill du att jag åker ned och köper Pantoloc Control?
Max: Fan heller, så gammal är jag inte.
Två minuter senare ville Max ha vatten, men när jag väl skulle ge det till honom ville han att jag skulle hålla i glaset åt honom när han drack. Hur gammal tror jag att han är? Ung, men jag gör samma sak för dementa, när jag matar dem på äldreboendet.
Kanske testade han mig för att se om jag verkligen skulle göra det för honom. Det var i vilket fall sista gången, då han började skratta och det stänkte vatten på mig. När jag väl hade smink också, vilket i dagsläget är sällsynt. Kul.
Ett helt annat språk
Kom då att tänka några veckor tillbaka på en feriepraktikant (låt oss kalla henne S.O) vi hade, som ville ut och festa i centrum. Jag förstod inte varför.
S.O: Det är tosia idag.
Jag: Va? Näe..?
S.O: Jo.
Jag: Nej, det är fredag.
Hon syftade på tosia bonnadan, som jag aldrig hört talats om först just den sekunden.
Men som sagt, dialekten är konstig. Varje gång en kollega säger att en brukare ska få duscha uttalas det dooscchaa.
Han underskattar min intelligens
Jag: Älskling, du har något svart på armen!
Max: Ja, det kallas för klocka.
Jag råkar kunna skilja på en klocka och en oljefläck som han troligtvis fick när han mekade med något flygplan. I sure showed him!
Man hör det man vill höra
Max: Aah.. - du har bränt dig!
Jag: Ja lite..
Max: Vad sa jag till dig igår?
Jag: Att jag skule ligga nära skuggan ifall det blev för mycket sol.
Max: Att du ska ligga I skuggan.
Okej lite bränd på bröstet men kolla in armarna! Markant skillnad om man kollar före och efter. Jag hjälpte er med pilanvisningarna. Jag gillar inte att cencurera egentligen, men det här gjorde jag inte för mina villkor jag måste följa, jag valde det frivilligt. Den enda som får se mig i linne utan bh är Max. Och vänner när vi har sleep-over.
Ledsen att göra alla killar besvikna, men vi brukar inte jämföra bröst eller ha kuddkrig i våra underkläder.
Tur att jag inte bor i Stockholm
Jag har trots allt övningskört i Kallinge mestadels av tiden, sen här i lilla Ronneby fram till jag fick körkortet. Jag känner mig som en bra förare när jag kör i Blekinge. Men i Västerås... fyfan. Och Stockholm är tusen gånger stressigare och har mycket mer trafik. Inte en chans att jag hade klarat det.
Torsdag kväll innan jag åkte för att hämta Erika ville jag tanka, då jag hade lite bensin (6,5 l) kvar. Max ifrågesatte sedan varför jag tankade istället för att räkna ut att jag faktiskt hade klarat mig fint utan att tanka om jag bara skulle till landet och tillbaks.
Erika: Men i Saras försvar så körde hon faktiskt fel två gånger.
Max: ...
Erika: Så hon hade troligtvis blivit av med mer bensin än planerat ändå.
Jag: Tack.
- Min syster borde inte satsa på att bli advokat...
Fråga mig inte hur jag kan köra fel i min hemstad. Jag har bra anledningar: 1. Jag är van vid bussvägen. 2. Jag har aldrig åkt till Dingtuna förutom en gång på Emelies 18-års fest (då var det mörkt och jag var stupfull) There you go!
You're only as old as you feel
Erika och jag över telefonen:
Jag: Åh, vet du vad Max och jag ska göra imorgon?
Erika: Vaddå?
Jag: Vi ska införskaffa blommor till balkongen!
Erika: Eh...
Jag: Eller det där lät kanske inte så kul, snarare som om vi vore pensionärer, men point being, sommaren är här!
Några minuter senare...
Jag: Fan! Glömde precis vad jag skulle säga.. Vad pratade vi nyss om?
Erika: Choklad och dricka..
Jag: Hmm.. Vad sa du innan dess?
Erika: Kommer inte ihåg...
Gammal bild på två gamla tanter (lyckligtvis bara i sinnet) till systrar
Min mamma är intelligent
Erika: Jag är rädd att vi kommer brytas. Det går så fort när man pratar.
Mamma (tog chansen att rätta till Erika och jag hörde henne i bakgrunden): Batteriet dör inte fortare bara för att man går snabbt!
För övrigt får jag önska Erika och Nina lycka till!
Jag vill inte "plåga" en kanin
Hur länge håller era kaniner? Och är det bara jag som har svårt att slita av ansiktet? Den är ju så söt.
Cat minded
Jag: Älskar dig,
Max: - Hahaha
Jag: Och du skrattar?
Max: Nej, förlåt, jag kom o tänka på en rolig katthistoria!
Den senaste tiden har han faktiskt övervägt att vi skaffar katt, vilket han absolut aldrig ville förut. Nu kommer han att tänka på katter från ingenstans. Tror jag omedvetet hjärntvättat honom.
Fin i onödan
Jag: Hej! Hoppas inte jag är för tidig.
Kvinnan: ... - Nämen vi känner ju varandra!
Jag: Ja, jag blev erbjuden anställning för några veckor sedan.
Kvinnan: Men.. Sara Johansson?
Jag: Ja?
Kvinnan: Oj, ursäkta! Jag trodde det var en annan tjej jag ringde igår! Och nu har jag släpat dig hit i onödan, du är ju redan anställd!
Så jag vände hemåt direkt, tur att jag bor så nära! Egentligen kunde jag fortfarande sova nu! Men samtidigt så hinner jag trots allt blogga när Max är och lämnar in bilen, så det är väl bra eller hur?
För övrigt gick det bra igår. Var hos Jenny när våra karlar var ute, hämtade dem (jag fick beröm för min körning och ääälskade det!) vid halv elva redan och avslutade kvällen hos Jenny och André med lite vin, trevliga konversationer och bra musik.
Nu ska jag dricka stora mängder kaffe innan jag somnar på soffan!
Gratis är aldrig fel
Max: Älskling kolla, jag vann fem flaskor vin!
Jag: Näe? O fan va kul!
Max: Tre röda och två vita.
Jag: Åh fan va nice!! (skuttar väl aningen)
Max: Din lilla alkoholist!
Jag blev kanske lite väl glad, men som de säger på den där reklamen; det är alltid kul när någon bjuder. Vi fick gratis vin, nu slipper vi tömma plånboken på systemet ett tag ;)
Dolme eller rulle
Max: Jag ska bädda in dig som en liten kåldolme!
Jag: Vad är skillnaden på en kåldolme och vårrulle?
Max: Eh.. Du hör väl - KÅLdolme.
Jag: Ja men varför heter det inte kålrulle, eller istället för vårrullar, kycklingdolme?
Seriöst. varför slutar allt med sallad, kyckling eller kött med rulle, men när det innehåller kål så heter det plötsligt dolme? Bara jag som undrar över det, eller är jag blåst och svaret är enkelt?
Vet ni vilken som är vilken?
Nej mamma, jag har inte tråkigt hos dig
Orkar förresten inte översätta våra konversationer. Det är ju bara på engelska.
Mamma: Bubble Shooter, huh?
Jag: Yea, I gotta make time fly!
Mamma: Thanks a lot!
Jag tänker inte på hur saker kan låta innan jag säger det högt. Jag spelar hellre datorspel än att se någon dokumentär om andar eller sorliga reality program. Jag gillar Simpsons, Family Guy och ibland 2 & ½ men. Humor is the shit! Okej jag kan titta på Criminal Minds någon gång, men den är faktiskt bra, den serien.
She likes stuff
"She want's to give me something, so that changes things!"
Låter som en viss fröken jag känner, men visst, tycker hon det är värt att lida för en födelsedagspresent, then so be it!
Isolerad och okänd stad
Det var en jobbcoach till en av mina vänner, som hade tipsat om mig.
Jag: Det vore jättebra, men jag bor inte i Västerås.
Kvinnan: Det gör inget, vi har jobbcoacher över hela landet!
Jag: Hela? Verkligen?
Kvinnan: Absolut! Vart bor du?
Jag: Ronneby.
Kvinnan: Ronneby?
Jag: I Blekinge.
Kvinnan: Jaha ja..
Jag: Ni har inga här eller hur?
Kvinnan: Nej.
Crasy Cat Lady - indeed
Mamma: Sara! Något jamar!
Jag: Nej, du är bara trött och förvirrad. (snällt att jag behandlar henne som en pensionär)
Mamma: Nej, lyssna!
Jag sprang in till vardagsrummet och rätt vad det var, så jamade en katt utanför fönstret. Det var 30cm djup snö och den såg ut att sitta fast, så vi gick ut till den. Det visade sig att den kunde springa runt och där borde vi låtit den bli. Kattgalna som vi alla i familjen är ville vi mata den. Sen hoppade den in till mitt rum genom fönstret.
Mamma gick till deras grannar som har minst fem katter, men det var icke deras. Vad gör hon? Tar med sig den tillbaks. Nu går den runt och sniffar i lägenheten. Lägger in kort sen. (japp jag tog även korty på den) Nu säger mamma as we speak att den får stanna här under natten dels eftersom inga andra säger att det är deras, dels för att det är kallt ute.
"Kontakta dina djurvänner på facebook" sa Erika till mamma. Så nu behöver hon datorn.
Jag håller er updaterade!
Facebook Knowledge
(Översatt på svenska givetvis)
Brenda: Tack för hjälpen, och hälsa Sara att så fort jag har henne som vän ska jag skriva till henne!
Erika: Det har du redan.
Brenda: Har jag?
Verkar inte som om hon tagit in precis allt men hon har lite grundkunskaper nu i alla fall.
Stinky Princess
Max: Du sov där som en liten prinsessa. Du var så söt...
Jag: Aw, vad gullig du är
Max: ... och luktade illa.
Han är för underbar eller hur? Det jag inte fattar är att vi tar munvatten varje kväll innan vi lägger oss, men det håller inte ens under 6 timmars sömn.
Slow Dummy
Jag: Fan, man blir nästan dummare bara av att se på det här!
Max: Är det verkligen möjligt?
Visst är han för söt?
- Det tragiska är att jag var så insatt i videon att det tog nästan två sekunder tills jag reagerade och han skrattade och ifrågesatt om jag fattade skämtet.