Sara Smith

Max och de flesta av er kallar mig snuskig. Kolla in nya Siba-reklamen där Fabian blir snuskig på telefon. "You have to go down on me." Hur kan de inte ha insett hur det låter? Eller ska det vara så bara för att reklamen ska framstå som "rolig"?



Nejtack, Fabian.

Klockan 4.10 var vi hemma efter en betydligt senare kväll än planerat. Vi skulle vara hos Kristoffer hela kvällen, men slutade med att vi gick ut (ja, det finns faktiskt krogar i Ronneby) på Puls. Vi hade jättekul, men när vi väl lämnat den höga musiken och lade oss i sängen hörde vi inget annat än tjutande ljud. Man är inte tonåring längre, då det inte fanns någon gräns för alkoholintaget, och öronen var som immuna mot högt ljud.

För övrigt har jag bevisat för Max att jag KAN klara av att campa. Tror ni vi hade varmvatten innan vi begav oss? Nej. Så jag fick improvisera. Behöver bara en vattenkokare och tvål så är det bara köra på. Det svåra var att tvätta håret. Tror inte jag fick ut all schampo, men jag blev ändå nöjd för håret var rent och glänsande (!). Jag är knappast den första tjejen som aldrig skulle gå ut med smutsigt hår. Ni som påstår annat vet inte vad ni pratar om.

Såhär i efterhand börjar jag inse att sex timmars sömn inte räckte, så jag velar mellan kaffe och sängen. Blir nog båda. Säng en timme, massa kaffe sedan. Godnatt.

Idag har jag levt som amishfolket. Strömavbrott på hela Hjorthöjden i en halvtimme, men det kändes som en evighet. Jag hade tvätt, som avbröts. Jag kunde inte ens ta mig in till tvättstugan eftersom man tar sig in elektroniskt via en tag. Jag kunde heller inte ta mig tillbaks hem, för guess what, även porten är låst och man kommer in genom en tag. Lyckligtvis gick det att ta sig in manuellt med hemmanykeln.

Mobilen, glömde jag i bilen igår, och vi hade inte internet. Ingen kontakt med omvärlden. Typ. Jag träffade en människa, en gubbe, som sa hej.

Igår handlade Criminal Minds om en mördare som letar upp sina offer online. Ett av offrena tog kort på sin fika innan och twittrade om det. Okej, jag tar också massa kort till bloggen, men jag bloggar inte först när det passar, långt efter att jag tryckt i mig nåt.

De långa, "eländiga" timmarna fick mig att inse hur folk är beroende av el. I synnerhet internet.
Två bekanta i Västerås har hamnat i någon slags festa-varje-dag-tills-jag-svimmar-och-träffa-pojkar-och facebook-äger-fas . I princip varje kort de hamnar på sitter de med mobilen i handen, i sin egen lilla tonårsvärld. Och alla jag träffat i Ronneby har alltid bett om min facebook, men inte numret.

Jenny är den första på länge som jag utbytte telefonnummer med. Roligare att prata tycker jag, men visst funkar chatt med.

Nu har jag kollat min mail och bloggat. Ska inte anväda datorn mer. Tänker faktiskt gå ut. Men måste erkänna att det känns bra att veta att jag har tillgång till tv, musik och internet. Och att kylen är igång, så ingen mat går till spillo! Jag kan nog inte leva utan el.

Ni kanske har sett philadelphia reklamen? Max och jag hade lax hemma, men visste inte vad vi skulle ha till det, så vi fick en idé från tv. Blev riktigt bra!



Så har tv fått mig på galna idéer. I samma veva som jag fick en videokamera 2004 startade jag och ett gäng vår egen "Jackass", med sjuka smeknamn och utmaningar. Inte lika extrema som de riktiga, men nog gjorde vi bort oss.

Jag låtsades till exempel ha sammandragningar på stan, med en tröja under min t-shirt. Folk tog mig verkligen på allvar. För att skona de andra som deltog ska jag inte skriva vilka de är och vad de gjorde, men jag kan säkert säga att västeråsare fick se sinnesjuka grabbar och tjejer då och då.

Om två timmar beger jag mig mot jobbet och Max roar sig på flygklubben. Eller roar och roar, de har städdag idag. Men de har ju lite speciell inredning to get through the day.



De är ju bara grabbar och "gubbar" som är medlemmar där, fast tror inte en ev kommande nykomling till tjej skulle ha något att säga om det. Om nu inte hon är en överdriven, jobbig feminist. Jag kan bara hoppas för deras skull att de slipper en sådan i framtiden.