Typ sommar
Bättre än såhär blir det kanske inte framöver. 16 grader. Gråa moln. Regn. Till och med åska. Det finns kanske en gräns när det gäller att bevara sommarkänslan när man redan är förkyld?
Nja en H&M-klänning med varma, fluffiga strumpor räcker inte. Jag får byta om till jeans, t-shirt och min oversize Bostontröja.
Aslan tog över den enda huvtröjan som faktiskt är i rätt storlek. Han är trots allt bossen i huset. Motvilligt förstås. Den som tror att man kan bestämma över, eller träna en katt, är fullkomligt blåst. Katter är intelligenta. De får det alltid på sitt sätt. Även när man tror motsatsen.
En katt klöste på soffan en gång, och fick som straff gå ut och inte komma in igen tills den lärt sig en läxa. Ägaren trodde det var det perfekta straffet. Katten däremot, såg det som ett ypperligt tillfälle att börja klösa på soffan varje gång den ville ut och njuta av naturen och döda möss. Den fick som den ville, och ägaren förlorade. Sann historia.
Men visst kan jag rycka tröjan underifrån Aslan. Även om han badat, och numera tar en cat nap på den. Fine. Men då ger han mig dåligt samvete. Och får tillbaks den. För att han är en katt som vet hur man ska manipulera människan. Och för att han är söt. Vad har jag för val egentligen? Antingen ta tröjan och få dåligt samvete. Eller låta bli och ta en tröja som är opraktiskt i storleken, när jag ska iväg och sköta mina ärenden. Jag förlorar vilket som.
B Good!
En ledig, lugn dag. Allt som skulle göras denna onsdag var att hämta Max kostym från skräddaren. Done and done! Sedan väntade en varm dusch. Följt upp av musik.
Direkt efter duschen plockade jag fram en av mina favoritskivor. Fick syn på en geting vid fönstret, som var i stort sett helt stängt. Skrattade lite för mig själv och hånlog åt den. "Haha den jäveln kommer inte in genom den tunna springan!"
Skratta bäst som skrattar sist - getingen var på insidan av fönstret! Och där stod jag. Helt naken. Totalt försvarslös. Jag fick panik och studsade i fasa i vardagsrummet. "Aahh vad fan ska jag göra?!! - Stick - nej dra härifrån fi#tnylle!!"
Glömde bort potentiella vapnet; tidningen som nyss slank ned i brevlådan. Glömde dessutom att gardinerna var helt uppdragna. Och jag var fortfarande helt näck. Med en turban på huvudet. Måtte våra grannar kollat åt annat håll under getingincidenten!
När skallen och kroppen väl var i kontakt igen sprang jag in till sovrummet och klädde på mig. Kom ut redo att döda den. Spårlöst försvunnen. Tog den sig ut genom samma springa? Hoppas det. Jag har genomsökt hela lägenheten. Den ska dö, inget snack om saken.
Vågar jag lägga mig inatt? Eller återvänder den, från ett gömställe i lägenheten, när jag sover?
Det är coolt med råttor
Tog lilla kissen ut på gården igårkväll. Till en början tog han små babysteps, då många andra djur markerat sina revir. Aslan sniffade sig omkring och klöste på träd. När han tillslut satt sig ned och sträckte upp benet, insåg jag att han struntade fullstänigt i grannens katt och hundar, och kände sig som hemma. Han "badade" kulorna. I säkert fem minuter! Det om inte annat tyder på att han är kung i gården. Eller så jävlades han helt enkelt med manliga grannar som stirrade när de passerade oss. "Gör om det här om du kan!" Eller vad katter nu brukar tänka. Vad vet jag?
Inatt vaknade jag av oljud i vardagsrummet. Jag försökte spela modig och övertala mig själv att det var bara min fantasi efter skräckfilmerna. Tidigare imorse blev jag bevisad fel. Aslan hade gett sig på datormusen. Den klarade sig dock!
Undrar om Aslan låtsades att det var grannens råtta, som vi stötte på, igårkväll. En liten skit, vars kropp studsade varje gång den pep åt honom. Han kunde inget annat än väsa åt den. Aslan är trots allt tre gånger så stor som den. Minsta knuff med tassen och den vore mos. "Hund" my ass!
Tydligen har många människor skaffat fler råttor sedan Paris Hilton förvarat sin in väskan. "Det är coolt med råttor i väskan!" Jag står emot grupptrycket och omvärldens fjortisar dock. Katter är coola. Punkt slut!
Tokyo Night
Lämnade precis in skräckfilmerna jag och Emma hyrde i fredags. En utav dem var på japanska och vi orkade helt enkelt inte hänga med då. Är det engelskt tal kan man fokusera på filmen. Det enda jag förstår på japanska är "Hej", "Jag letar efter det här huset", "Tack", "Ja", "Ursäkta" "Jag heter" och "Du då?" Vi tyckte helt enkelt inte det vore lönt att se en film där vi ändå skulle behöva läsa oss genom den.
I brist på annat tidigare idag, bestämde jag mig dock att se den ändå. Paranormal Activity 4. Sen att ljudet var väldigt lågt och att gardinerna var öppna, betyder det inte att jag är en mes. Men nog hade vi blivit rädda om vi såg den tidigare. I mörkret. Med bas och surround.
Nåväl. Jag blev inte lika rädd, som sugen på asiatisk käk, efter filmen. Varför passade jag inte på köpa hem några lådor kyckling, ris och jordnötssås när jag ändå var i stan och lämnade tillbaks filmerna? Vad fanken tänkte jag på? Nu får jag nöja mig med korvstroganoff. Varför? För att jag är för lat att promenera tre minuter ner till stan igen.
Kunglig förberedelse
Sista ingrediensen till en fin kväll - check! Givetvis chilenskt vin, finns det ett annat alternativ?
Det enda som saknas nu är sällskapet. Tills dess ska jag diska och spela en Kungen eller två. Skratta inte, det är förvånansvärt beroendeframkallande! Och troligtvis bra hjärngympa för den som inte kan spela schack, eller har korsord hemma. Jag är grym och har lyckats avsluta allihopa hittills, men det anade ni säkert redan?
Munkar och munchkins
Senaste videochatten med mamma och syster började gå mot sitt slut då de skulle börja med frukost. "Men jag tänkte att vi skulle gå till Dunkin' Donuts istället" fick jag höra syster säga. De har gångavstånd dit! Vad jag hade gjort för att få avnjuta om så bara en liten munchkin! Eller snarare 30 stycken.
Men hey vi bor intill stan, så vi har gångavstånd till allt också. Allra närmast oss ligger dock en begravningsbyrå som vi passerar mellan stan och lägenheten dagligen. Inte riktigt samma lycka att passera Fonus, som de himmelskt goda munkarna. Men nästa sommar... Då blir det många munkintag. Det är planen!
Coola brudar i olika skepnader
Vi överlevde skräckfilmsmarathonen. Mannen i filmbutiken var lika trevlig som alltid, och sa att vi kunde ha filmerna ända fram till tisdag. "Då hinner ni bli rädda många gånger" Sant!
Men vi är tuffa brudar. Vi låter oss inte bli alltför rädda av smink och filmredigering, eller effekter. Vi tror på sådant vetenskapen bevisar. Saker man kan se och ta på. Till exempel alkohol och en dator med webkamera.
Vår metod att förtränga skräcken som nådde oss som en iskall blåst längs ryggraden. Ett gott skratt förlänger livet!
Mjau!
Ikväll blir det skräckfilmsmarathon med Emma! Lagom till Max vistelse uppåt landet med jobbet. Jag har lägenheten för mig själv. En hel vecka.
Fråga mig inte varför jag alltid utsätter mig själv för sådana filmer jag ännu inte lyckats förtränga när jag väl är ensam hemma i mörkret. Kanske ser jag det som terapi. Ett möte med sin rädsla.
Får se vad vi plockar på oss för filmer ikväll. Jag kan redan nu säga att Fredag den 13:e eller någon annan, gammal 80- eller 90-tals "rysare" som The Dentist inte blir aktuell. Det ska vara ruggigt otäcka saker. Bara för att. Sen får vi se om jag kan somna eller ej.
Toshio heter den här pojken, och han jamar som sin katt, som han begravdes tillsammans med i en stor plastsäck. På grund av honom klarar jag inte av att höra en katt skrika, utan att få kalla kårar. Jag kan heller inte tänkas adoptera en japansk pojke. Och att sova på höger sida av sängen intill nattduksbordet kommer inte på frågan. Max kan nog klå honom.
Andra hålet har sina fördelar
Idag överraskade Max mig med ett par örhängen samt matchande halsband till, inför ett bröllop vi är bjudna till. När jag väl fick upp hakan igen provade jag halsbandet, eftersom Max ville se till att den inte hamnar alltför långt ner över klänningen.
- Men sätt den i andra hålet, så blir det bra, sa jag.
Nej, det var inget slags erbjudande, jag syftade på halsbandet som var anpassbar. Vi testade andra hålet, och det blev bättre. Sitter nästintill perfekt där klänningen börjar.
Ni kan vara lugna jag ska inte skryta. Än.
Plumped up Lips
Jag älskar coverfotot på Max som, jag har på facebook. Vid första anblick lägger jag märke till hans gnistrande, gröna ögon, det underbara leendet som kan få även den hårdaste typen att smälta, och hur hela han strålar. Han är den vackraste människan i världen. Det första han gör när han ser bilden däremot, är skrattar och säger att hans öra får det att se ut som jag har botoxläppar. Njae.. Han får komma på bättre för att jag ska byta cover.
Vad säger ni? Ska jag satsa på Donatellaläppar?
Puppy-Dog Cat
God morgon Sverige! Jag jobbar inte denna dag, men är ändå vaken sedan över en timme tillbaks. Känner mig sådär lagom dukig då, som man gör i det här landet. Morgonen ska bjuda på 15 grader, men jag frös som ett svin när jag skjutsade Max till jobbet. Okej, jag kan frysa även mitt under solstrålarna en varm eftermiddag, men det jag vill komma fram till är att vintern närmar sig..
- Solsemestern kallar då! Passade på kika in lite sista minuten redan nu för att få lite överblick. Kanske blir det Gran Canaria igen. Eller Grekland. Aslan låter mig inte spana resor länge innan han sätter sig på laptopen och ger puppy-dog eyes. Behövs ingen kattversion av Cesar Millan för att lista ut att Aslan inte vill att vi åker någonstans.
Jädra katt med sina söta blickar och förmåga att ge dåligt samvete. Tack!
Letting Myself Go
En helt vanlig söndaglväll såg jag ut som varenda (manlig)släkting på andra sidan pölen. Men jag hade bra anledningar till det:
#1 - Det är skönare än en tight klänning och stay-ups med högklackat efter en hel dag på Ölands Djurpark (bilder kommer, imorgon eller om ett år, vi får se när jag har lust att bildbomba igen).
#2 - Jag stöttar Boston Red Sox, trots att de ibland kan suga stenhårt jämfört med konkurrenterna. Jag står vid deras sida jämt, och det ska ju fans göra
#3 - Jag har precis fått de här shortsen av Max, vad vore jag för tjej om jag inte visade min tacksamhet och använde hans present ofta?
#4 - Jag måste se ut som ett härk ibland, så jag kan förvandlas till en snygg flickvän när jag väl lägger ned timmar på utseendet. Jag menar jag kan inte vara sminkad, fint klädd och ha fixat hår dag ut och dag in.
Det vore som en medelålders man vars fru äntligen tillåter honom besöka strippklubb när han vill, och han går dit dagligen. Låter trevligt till en början, men tillslut blev det bara en helt vanlig vardagssyssla och inget speciellt i det hela med en ung, naken brutta i knät på honom. "Öh det duger" skulle han säga och önska att han gick dit mer sällan för själva spänningen i det hela.
Oförglömliga fläckar
Oförglömlig kväll vi hade igår. Dels för att Max faktiskt gick med på en picknick och det var hur mysigt som helst, dels för att vi måste ha blivit omringade av fem getingar. Minst. Jag hatar getingar till er som inte visste.
Men picknicks är inte helt fläckfria (ja gott folk, ÖoB reklamen har förstört mig!)
Mot kvällens slut passerade vi en äldre man som var ute och rastade sin hund. Gissa om han gav konstiga blickar. För inte visste han att det var smörgåspickles på min klänning.
Lyxbonus
Men dra mig baklänges! Hela 25kr. Försök att bräcka det, vänner!
Ta det gånger fem, så har jag kanske råd med ett par billiga skor. Tror bonusen säger att jag behöver shoppa mer; "Ju mer du köper, desto högre bonus!"
Hard Carrot
Igår behövde vi göra slut på morötterna som legat och bara degat i kylen sen i söndags. Nu var det dags att, en gång för alla, ha dem med på matbordet.
Men senast jag kollade brukar inte en morot inte se ut såhär...
Dagens konstaterande
Jag borde inte satsa på en karriär som manikyrist. Eller gå till en heller för den delen. Det lär inte hålla i längden.
Nightmare on Sveagatan
Det är något olustigt med att tvätta sängkläder ensam en mörk, sen kväll. Tur att jag kunde sms:a min fru igår medan Max var iväg. Till alla som undrar, ja han vet att jag är gift och ser det som ett ypperligt tillfälle att slippa fria till mig.
- Och ja, jag hade faktiskt en mardröm inatt. Jädra spöklakan!
In med det nya, bort med det gamla
Det var på tiden vi skaffade oss ett nytt soffbord. Alla som spelar, eller känner någon som spelar mycket tv-spel, vet att det finns en stark inlevelse i det hela. I synnerhet krigsspel.
In med det nya (likadana) Ikea-bordet.
Bort med det gamla, sönderslagna bordet. Räcker med en smäll från en frustrerad knytnäve och så har du ett bord i lika "fint" skick som en tonårings hy i början av puberteten.
Max har länge velat ha glasbord, men med tanke på spelhistoriken, känns ett par stickor från ett Ikea-bord inte lika allvarligt som en vass glasskiva i handleden. Det kommer fler smällar. Bara en tidsfråga.
I like it hot and the french way
Den perfekta starten på dagen efter en utekväll med (för)mycket alkohol. Det var en trevlig kväll, där vi dansade, och jag undrar om inte en lipstickflata spanade in mig? Eller så befann det sig en snygg kille precis bakom mig, vad vet jag?
Nåja efter en tur förbi Sailetstånden och öltältet gick vi in på Harry's. Så här livat är det vid midnatt i Blekinge:
Se upp, Stockholm!
Men vi hade kul ändå. Jag och Emma spelade klassiska fylleleken "Jag har aldrig" medan karlarna intog dansgolvet. Någon behövde stötta DJ:n.
Bussiga Bussar
Nu satsar Blekingetrafiken på att billigt kommer ge dem fler kunder, eller i detta fall, passagerare.
Wow så fyndiga de är...
Vi bor granne med Mr. Bean
Nu är inte längre jag Blekinges klantröv. Bean har tagit min plats, och jag får nöja mig med en annan benämning.. Hmm.. Några förslag? Blekinges...?
Min mun rymmer mycket
Nu har vi köpt kakorna. Inga jänkarkakor, men de är ever so fine med te. De känns heller inte alltför onyttiga. Och vi försöker avstå från så mycket fett och socker som möjligt till Sailet på lördag. Då blir det våfflor, churros, munkar och allt vad onyttigt innebär!
Zzzzz snooze
Okej, nackdelen att jobba natt är att man ständigt vänder på dygnet. För man kan inte göra det till vana att, alla veckans dagar, vara uppe natt även när man är ledig. Så jag lade mig samtidigt som Max igår kväll, och planerade att stiga upp 7.00 och göra lite hemmasysslor och sköta ärenden.
Detta skulle inte vara ett problem då vi först åkte för att köpa nytt bord, sedan sydde vi upp gardinerna hela kvällen. Det är tröttsamt. Fråga bara Aslan.
Men jag låg i säkert timmar utan att kunna sova. När väl i sömn drömde jag att jag var med i expedition robinson, följt upp av hård träning med biffig coach i Boston.
Hursomhelst så ringde klockan, liksom planerat, klockan 7.00. Men jag tänkte "Va fasen, det är ju vid den här tiden jag brukar sluta jobba och bege mig hemåt för att sova! Näe, jag sover lite till" klockan ringde åter 8.00 - tröttare då i tron att jag faktiskt jobbat natten till idag, och inte kunde nöja mig med "en timmes sömn".
Har nog aldrig snoozat så mycket som idag. Tillslut tog jag tag i det hela och tvingade upp mig 12.00. Och alla viktiga ärenden? Ja, de kommer efter bloggen. För det här är också viktigt. För mig. Det förstår ni väl?
Spritmissbruk på jobbet
Tredje gången jag bevittnar detta på jobbet. Utspillt sprit antingen på golvet eller skrivbordet (nej jag är inte den skyldige! Har bara råkat spilla sprit i handväskan en gång, i tron att jag stängde locket helt. All dess innehåll blev riktigt rent i alla fall)
Så småningom kommer det låta som en gammal, amerikansk biosalong bara man kliver in på kontoret.
Det är sexigt att flagna
Inget går upp mot känslan när man en morgon vaknar och upptäcker att alla sommarens soltimmar varit förgäves. Nu har jag något gemensamt med Max största fobi. Finns nog inget som skriker "Kom och ta mig" mer än detta.
Little Things
Jag skrattar inte åt clowner som får paj i nyllet. Inga ÖoB reklam heller. Okej att billigt är bra, men inte när det gäller skämt. Inte alltid i alla fall. Det kan vem som helst komma på. Idag till exempel ville Max passa på införskaffa ny dammsugare. Hmm skulle man kunna säga att han är sugen på ny dammsugare? Där ser ni, inte svårt alls att komma på sådana skämt.
Det som får mig att skratta är sjuka saker, riktigt grov humor. Och de små, slumpmässiga sakerna. Vi passerade Gökalund på väg hem från Ikea. Ett skratt följdes upp av ett "Helvette!" när jag insåg att jag borde haft kameran beredd. Max var gullig och engagerad till min blogg nog att vända så jag kunde fånga ögonblicket. Han är sannerligen den perfekta partnern.
Aslan & Aslan
När vi först fick höra Aslans namn på Ronnebys hittekatter, undrade vi var fanken det kom ifrån och vem som döper en kisse till just Aslan. Okej om det vore en kamel i Egypten, men en katt?
Visade sig att kvinnan som hittade honom på golfbanan tyckte han påminde om lejonet Aslan från Narnia. En typisk film varken Max eller jag skulle se frivilligt, men hey nu har vi trots allt en kändiskatt, så vi måste ju se den. Det är ju som jag och Sarakakorna. Vore rent ut sagt dumt att inte köpa dem.
Shielding Evidence
När Max och jag dejtade var jag usel bara på att skala potatis. No fooling - jag var kass och kunde sätta eld på flingor lika lätt som Mr. Simpson. Under våra år tillsammans har jag alltid strävat efter att bli bättre på att laga mat, och få inspiration till nya rätter. Hittills tycker jag det gått bra.
Nästa steg är att lära mig laga mat utan att söla över hela köket.
Men jag är lika bra på att röja undan lika snabbt. Ingen skulle senare kunna gissa vad som pågick för experiment till matlagning tidigare. Tog inte ens fem minuter att göra rent.
Jag skulle kunna jobba som yrkesmördare och komma undan ostraffat, inga spår av bevis skulle finnas kvar. Tror dock inte det är ett lika givande yrke som att hjälpa äldre människor ta sig genom vardagen?
Ett tecken från ovan
Var på Willy's och handlade igår inför Max hemkomst, samtidigt som jag fick syn på något speciellt ovanför nyllet på mig. Varför fick jag inte veta om de där kakorna först nu?! De bara skriker efter att jag ska köpa dem. And so I shall do.
Oldies and late nights
Natten till idag var helt okej den med. Lite segare, inte tal om läskigt då vi kom in på skräckfilmer samtidigt som vi var på väg ut mot ett litet hus långt ute på landet, helt isolerat från andra människor. Bara mörker, träd och dimma. Men man är alltid två personer där, så jag är lättad att inte behöva ta mig dit ensam i mörkret!
Nattpatrullen tycks ha förvandlat mig aningen. Insåg att jag alltid håller exakta hastigheten, hela vägen hem varje morgon när jag slutat. Det gör jag aldrig annars. Men om Max frågar så gör jag det alltid, överallt. Han ska ju vara en stolt handledare.
Utöver en annorlunda körning, märkte jag att jag, under rastlösa stunder, ritar. Inte vadsomhelst. Gamlingar. Eller äldre, som det heter. Den här gubben fick hjul istället för fötter. Tänk om det vore så i verkligheten. Som det hade underlättat för alla. Nåja, fötter duger.
