Sara Smith

Idag är det Halloween på riktigt, men frukta ej, jag ska bara vara snuskig idag. Det här läskiga kommer en annan gång.

 

En present jag fick från mamma och syster är Mad Libs. Kan nog vara den roligaste tidsfördriven om man inte har något att göra. Men det blir roligare om man har snuskhumor.

 

"A charming story with a happy ending"

Once upon a vibrating time, there were three little pigs. The first little pig was very horny, and he built a house for himself out of tampongs. The second little pig was hairy, and he built a house out of spoons. But the third little pig was very wacky, and he built his house out of genuine worms. Well one day, a mean old wolf came along and saw the houses. 'WOW!' he said. 'I'll jerk off and I'll caress and I'll blow your hous down'. And he blew down the first little pig's tissue and the second little pig's condoms. The two little pigs ran to the third pig's house. Thereupon, the wolf began blowing, but he couldn't blow down the third little pig's toilet house. So he came off into the forest, and the three little pale pigs moved to Chicago and went into the sausage buisness.

Västeråsvistelsen blev mycket kortare än först planerat pga läkarbesök här i hålan, men inte klagar jag. Visst gick tiden fort och jag saknar alla där uppe, men det dröjer inte länge tills jag är tillbaks och härjar.

 

Efter en lång bilfärd kändes det alldeles underbart att komma hem igen. Kunna tillbringa tid med mina pojkar, packa upp all skräpmat från staterna och klämma in allt i skafferiet tills det började knarra. Och den saknade eltandborsten! Satan vad den manuella kändes usel efter en hel veckas användning.

Jag vill ha samma resultat som hos tandläkaren. - Vill Oral B få mer kred och reklam, så berättar jag gärna mer mot lite cash. Här finns upp till 40 potentiella användare!

 

Nu kallar gymmet efter en oändligt lång frånvaro. Ge mig ett par veckor så är jag lika stark som jag var innan. Eller aldrig var.

Sista förberedelserna inför festen. Detta blir Halloweenfirande nummer två för mig i år. Vem vet, jag får kanske se en tredje!

Häromdagen gjorde vi vår traditionella promenad till American Pizza Palace. Jag fullkomligt älskar pizza. Måhända att det inte är sundaste valet för kroppen på lång sikt, i alla fall inte att äta regelbundet. Men låt oss vara ärliga, skadligt är gott.

Ikväll på Vem Vet Mest? var tävlande nr 8 från Ronneby. Karoline eller Karolina. Från första stund kände båda igen henne. Minns jag rätt är det hon som sålde örhängena med matchande halsband till mig för ett tag sedan på Albrekts Guld. Detta kommer jag ihåg eftersom alla känner alla i lilla Ronneby. Känner till rättare sagt.

 

Rada upp alla, så kan jag peka ut dem som jobbar på Willy's, Systembolaget och ÖoB. Kan endast sätta tre ansikten på Ica Maxi, då vi ytterst sällan handlar där. Jag hyser inte agg, jag gillar dem helt enkelt inte längre.

 

Det jag vill få sagt är i alla fall, att jag enkelt kan skilja på en invånare och en turist. En dag om året kan det bli tufft dock. Under Tosian. Då finns karuseller och stånd i hela stan. Upp till 45 personer kan vistas i torget samtidigt. Man blir lite snurrig.

 

Nåväl rätt coolt att en Ronnebybo hamnade i final. Och att det gick att förstå vad hon sade. Blekingska övergår kanske sakteligen till svenska?

Ikväll har Max blodiga tårta förberetts till halloweenfesten imorgon. När väl silat färdigt skulle vi ställa tillbaks påsen i skafferiet. "Klarar du det utan att bli kladdig?" frågade Max. "Jag får nog kläm på det" svarade jag.

 

Max insisterade på att det skulle med på bloggen. Nu är det publicerat. Och ni kan antingen älska eller hata det billiga skämtet. Om ni väljer att hata, vänd er till ÖoB.

 

Då var det dags att tvätta dynor. Igen.

God morgon!

Igår var vi redan trötta strax efter Vem Vet Mest. Är det pensionärsvarning? Vi lyckades trots allt hålla oss vakna till Fawlty Towers, så jag skulle säga att vi är unga än. Även om kroppen tycks säga motsatsen när det är jobbigt bara att gå uppför trappan hem. Eller när de där Eeähh-ljuden träder fram när man ska resa sig upp igen efter att ha knytit skorna.

 

När väl i sängen, med Aslan trängd mellan oss var jag mer redo än någonsin att däcka direkt. MEN...

- Vem fasen är den skyldiga jäveln som visade Max den sjuka videon på YouTube?! Den höll mig vaken i minst en halvtimme innan John Blund lyckades strida emot den vidriga hästen.

 

Detta händer bara en gång i livet...

 

Påväg in till Willy's kom en till kvinna från andra sidan. Vi kollade inte ens på varandra, men det var tveklöst en race från den stunden vi insåg att båda närmade sig samtidigt. Vi både klämde oss förbi dörrarna - samtidigt. Jäktade förbi en tant som blev helt förrvirrad, och nästintill sprang in mot själva butiken. Därefter gick vi åt enskilda håll.

 

När väl inhandlat den satans löken som saknades till maträtten, stötte jag in på tävlingsinriktade lilla skiten igen. Vi jäktade oss ut minst lika fort som när vi gick in. Visade sig att vi båda var på väg mot torget, och att den vägen var den sista. Och avgörande. Passade på skaka loss henne när vi fick klämma ihop oss pga cyklisterna som passerade oss.

 

Sådär en och en halv månad efter suget blev det äntligen Thai Corner! Prisa... Eller tack gode...

- Fuck it. Ni vet vad jag menar. Jag blev såg glad när jag fick höra att Petro är förtjust i asiatisk mat. Nu slipper jag trakassera Max.

 

Det blev en oändlig förtäring av allt från buffébordet, och tallriken var som den jämt borde vara; fri från grönsaker (den där gröna saken råkade följa med, och gaffeln nuddade den enbart för att flytta den åt sidan, så jag inte skulle råka äta den) och all kyckling och kött dränkt i jordnötssås. Sweet.

 

För ett tag sedan lade jag in bilder från vårt hem beläget på Hjorthöjden. En söndageftermiddag som denna, efter en lång promenad genom brunnsparken, måste jag ha en ursäkt att jäsa i soffan en stund. Att ladda upp bilder på vår nya lägenhet tar nog lagom tid för mig att återhämta krafterna. Annars får jag komma på en ny ursäkt att sitta kvar.

 

Bortsett från vår arbetslösa rökare med dålig musiksmak, till granne, finns det en till nackdel med nya lägenheten; papperstunna väggar. Eller så pratar ena grannen väldigt högt. I vilket fall vill jag inte höra snusk. I synnerhet när jag står och lagar mat. Aptiten och viljan att fortsätta med maten försvinner då.

 

"Ha ha ha! Oj vad stor den är!"

 

Just då fick jag bara vidriga bilder i huvudet, och var ytterst tacksam att det inte var exempelvis korv med bröd, eller korvstroganoff som stod på menyn då.

 

"Oohh gulligull!" kom strax därpå. Började resonera för mig själv.

- Antingen pratade hon med sin katt hela tiden, och det var en stor leksak, eller fågel den fångat och släpat med sig in. Eller så tycker grannen att hennes karls penis är gullig. Jag hoppas, nästan mestadels för hennes karls skull, att hon syftade på en kattleksak.

 

Och om vi har så pass tunna väggar.. vad har grannarna hört från vår sida? Oh shit.

I onsdags var det Simpson's 500:e avsnitt. Fick mig att tänka lite, och undra hur mycket hjärnan faktiskt kan komma ihåg. Jag har hört att hjärnan kommer ihåg 3 000 ansikten. Kan nog stämma.

Jag kände trots allt igen en kille på ett tåg mot Stockholm för ett par år sedan. Visade sig vara just samma kille som spydde i sätat framför mig på planet mot USA 2006. "Det där är ju flygsjuka killen!" tänkte jag då. Vore inte klyftigt att ropa det högt. Han skämdes nog som det var.

 

Jag har alltid kommit ihåg citat från The Simpsons under flera år. Jag har vetat exakt när en viss replik skulle komma. När och av vem av karaktärerna. Det tar högst två minuter tills jag känner igen ett Simpsons-avsnitt på tv. Har jag verklige sett, och kommer, ihåg alla 500 avsnitt? Jag som inte ens kunde memorera de enklaste skoluppgifterna. Min hjärna prioriterar nog lite fel.

 

Igår var nog längsta chatten med familjen under hela USA-vistelsens gång. 2 timmar och 16 minuter. Tur för Max som var iväg och fiskade då. Han tycker jag ensam, kan babbla på för mycket. Tänk hur det låter om man lägger till min syster och mamma. Migrän och total förvirring för den som försöker ta del av konversationen.

 

Över till chatten igår; Jag är inte den enda i släkten som planerar Halloween i förtid. Syster min har köpt två kostymer. Hon är väl förbered inför nästa år.

När hon gick iväg för att springa ned till bottenvåningen och hämta kostymerna, var det lite Paranormal Activity-känsla över det hela. Jag satt och väntade på att något skulle hända. Jag var ensam hemma i mörkret. Och på andra sidan datorn fanns ingen heller. Även om så bara en minut.