Sara Smith

Tränat och läst på. Nu städar jag. Sen kanske jag webbfönstershoppar. Man måste ju fördriva tiden.


Såhär mycket damm fanns på nedersta delen av bordet. Där alla böcker och tidningar bara ligger och väntar på att läsas. Tyckte det var dags att röja, när damm plötsligt flög i luften och rakt i nyllet, efter att ha plockat undan första tidningshögen.

Denna lördag har varit extra lasy för Max skull då han jobbar imorgon. Och jag ska gymma tidigt på morgonen för att sedan läsa på en hel del. På så sätt kan jag på måndag, visa hur engagerad jag är, och hur mycket jag kan om företaget.

Detta är med andra ord som en söndag. Men det betyder inte att vi behöver ignorera vår bag in box. Det är chilenskt vin, (det är bulls#it att Frankrike gör godast) sånt får inte gå till spillo!

Vi har precis kommit in i värmen efter att gjort plats i bilen och lastat in sommardäcken. De ska bli rena och fina inför våren!

Använde en fin filt som skydd. Ronny känns pålitlig!

Filmen sög, liksom förväntat. Men nog blev vi skrämda och hoppade till. Vi tände genast upp i många rum efter filmen. Max satt framför tv-spelet för att glömma bort allt ont. Jag lyssnade på musik. Mina favoritartister är Paul McCartney och Sebastian. Så det var mestadels dem jag lyssnade på. Okej, endast dem.

Efter att ha visat Max en musikvideo han aldrig sett tidigare, höll jag mig kvar på youtube. Hittade en livekonsert med fans i alla åldrar. En man grät. Och jag drömde mig tillbaks till den 10 december 2011.


Jag fick själv hålla tillbaks tårarna när jag såg detta. I Globen rann tårarna nedför halsen och jag fick kämpa med andan. Det gick inte att ta in vad som faktiskt hände där just då. Där stod min Gud.

Jag hade offrat ena armen för att se Honom live igen!

Nu vet vi vad vi ska vända oss till nästa gång vi blir rädda. Jag - musik. Max - mord, hot och svordommar i tv-spel.

Denna soliga fredag ska jag, inom kort, bege mig till kontoret. För en ovanligt kort vistelse. Men det är viktiga timmar, och när det väl är gjort, då börjar det nya jobbet på riktigt. Och de långa timmarna. Har längtat efter heltid så länge! Något att gnälla på. Som alla andra.

Ikväll ska vi hyra Paranormal Activity 3. Förra året hyrde vi de två första. Mest för att det hade varit halloween nyligen. Nu måste man ändå se efterföljaren. Se hur det hela började.

Efter första filmen vaknade jag mitt i natten av något och satte mig hastigt upp i sängen. Skrämde Max stackarn. Efter andra lyckades jag på nåt vänster få till en "demonröst" när vi jagade varandra.

Inatt drömde jag om en demon som försökte döda mig. Antagligen bara för jag vet vad som väntar ikväll.

Egentligen är det skitfilmer som suger getpung. De blir stenrika för att människor, som vi, är blåsta nog och hyr dem.

Nåja vi får se komedier därefter, så vi inte får mardrömmar. Kanske låter onödigt att hyra en film man sedan vill glömma. Men det kommer ändå inte ske successivt. Jag minns de andra mycket väl. Tyvärr.



Trevlig helg!

I föregående inlägg fick ni se clownerna från hotellet i (?) Gran Canaria. Igår satt vi och kollade på lite Ray William Johnson-klipp. Gamla, men det är de man minns, och nästan kan varje replik till.

What gives med japanska McDonald's-reklamen? Jag vill inte se den innan jag går och lägger mig nästa vecka, den saken är säker. Kommer ju vara ensam hemma i fyra dagar och bara se Ronald McDonald i huvudet.

Lägger in orginal klippet:



Hellre de skrikande ungarna. Jobbigt i längden, inte tal om bästa preventivmedlet, men inte lika läskigt som Ronald McDonald i alla fall.

Tänker inte blogga om orkidéer. Rubriken är bara namnet på hotellet vi bodde på under den oförglömliga veckan på Gran Canaria. Eller heter det i..? Fan, och jag ska vara halvsvensk. Än idag är det ett mysterium hur jag fick mvg i svenska.

Jag har inte alla er på facebook, så jag lägger ut bilderna här med. Visst vill ni se? (Ärligt talat skiter jag i vilket, detta är bra tidsfördriv när jag är ledig och alla andra jobbar.)


Vår utsikt. Lyckligtvis ganska högt upp, vilket betyder att vi hade lagom avstånd från många småbarnsfamiljer vars brats alltid var utanför och skrek på Bamse. Ett plus är utsikten över havet.


Vår semesterkatt. Typ.





Köper man två stora stark på Palmitos Park får man en sån här snygg hatt på köpet!





Jag kunde inte hålla mig från skratt när vi åkte förbi det här hotellet. Undrar om John Waters skulle trivas där. Till Max och min förundran fick den här bilden inga kommentarer alls på facebook.




Svenska flaggan, no surprise there.                                                                 Såhär försvenskat är det. Man ser skyltar på svenska lite här o var.

Som sagt. Vi hamnade på ett hotell där 90% av gästerna är barnfamiljer.           Riktiga sommardrinkar dämpade Max ångest för clowner. Han föredrog när det fanns tjejer på scen. Jag med för den delen. Så jobbiga var clownerna.

Avslutar med en bild från stranden. Folk kollar bort pga någon ambulans som passerade strax innan.

Det är sant, jag kan säga "wacky waving inflatable arm flailing tube men" snabbt. Något som jag ännu inte klarat är "red leather, yellow leather". Att säga det tre gånger snabbt kommer funka snart dock. Jag är ju ledig fram till fredag. Har all tid i världen!

Nästan i alla fall. Måste vika undan tvätten. Att gå upp 6.00 efter fyra timmars sömn var lättare. Jag hatar att vika, och lägga undan tvätten. Varför har ingen ställt upp som volontär hos oss än???

Nåja jag laddar med musik och kaffe. Det är en början.

Börjar inte först två och har för mycket tid över. Jag tillbringar den tiden med att försöka repetera rubriken lika snabbt som den här killen.



Inte riktigt där än, men snart! Om han kan prata så fort, kan jag med!

Fetare (nu snackar jag bokstavligen, inte fjortisspråk där "fet" betyder häftigt av någon anledning) lördagkväll med fjantigare kommentarer får man leta efter. Vi avslutade lördagen med chokladpudding och vin. Inte samtidigt, det hade nog blivit för mycket.



För övrigt är helgen snart slut och då börjar de vanliga rutinerna igen. Har dock sovmorgon imorgon, så söndagskvällen kan nog dras ut lite längre! Så den nya veckan inte börjar alltför fort. Som den brukar.

I lite drygt två månader har jag märkt hur min ena handväska (den jag använt konstant i sex månader pga att jag varit för lat för att byta) blivit mer trött och sliten.

På Åhléns reklamen tar de upp det att man borde ha fler väskor och byta då och då, så slits väskorna inte lika fort. När vi såg den reklamen tillsammans frågade Max mig; "Varför har inte du en till väska för?" Inte ironiskt, utan seriöst. Vi bestämde att åka in till Karlskrona.

Nu har jag fem väskor!

Försöker vara en duktig part-time-hemmafru. Nästa uppgift var att sy ihop en prydnadskudde. Kvalitén suger så man skulle kunna tro den är från Ikea.
Men icke. Max köpte bland annat en hel del örngott när han var på tjänst i Afghanistan. Tror deras möbler och mjuka plagg håller lite längre.

Hursomhelst så vill tråden inte genom hålet. Jag gillade alltid träslöjd mer än syslöjd. Correction; jag avskydde syslöjd och förstod inte varför man inte fick välja bara en av dem i grundskolan. Stack mig alltid på nålen, skadade mig dock aldrig på träslöjden. Fick aldrig ens en skråma där. Träslöjd var bäst, liksom läraren, Bengt.

Jag saknar tålamodet för den satans nålen. En hjälpande hand vore schysst. Innan jag ballar ur helt och hållet.

Bara jag som ser födesledagar som en helt vanlig dag, bortsett från att man blivit lite äldre, kanske fått några nya rynkor? 22 är en "tråkig" ålder. Inget nytt man kan prova. I Sverige i alla fall. Dock en ålder jag kommer längta tillbaks till när jag är 45.

En av de bästa födelsedagarna måste varit när jag fyllde 20. Invigde systembolaget och Max kände sig inte lika mycket som en "pedofil" och langare. Han slutade äntligen kalla mig tonåring.


Ahh memories...

Idag kan jag inte längre skryta om att jag kan handla där. Det var två år sedan. Det jag däremot kan skryta om är att jag inte har ångest över att jag blir äldre (trots att Max numera kallar mig "gammal kärring") Om det är något att skryta om?

Sedan besöket i Västerås sa jag att jag skulle ösa ut en bildbomb här. Tog förvånansvärt lite bilder så "bomb" är kanske fel uttryck. Hursomhelst så består 95% av alla bilder av min bästa vän Erika K. I hennes nya lägenhet. Med hennes nya, mini-bryggare. Börjar med de bleka Sverigebilderna. Sen kommer bilderna från Gran Canaria!


Den levde inte upp till förväntningarna storleksmässigt, men kaffet smakar lika bra. Det vet jag, så som vi svepte ned x antal koppar.


Vi möttes upp vid Netto. Hon skulle ändå köpa kaffefiltrar. De hade 200-pack till ett riktigt bra pris. Hon köpte två paket. Det blir 400 klippningar.


Hade dessutom specialerbjudande på choklad.


Som om det inte vore nog bor hon en halv minut från en pizzeria. Aningen avundsjuk på henne.


Hon hade köpt sina möbler från Ikea. Vår uppgift för dagen var att sätta ihop en byrå. Gissa om vi skulle behöva pauser emellanåt.


Första kaffepausen efter att vi öppnat lådan med alla delar. Vi behövde samla på oss kraft helt enkelt!


En kombination av "Är det verkligen såhär det ska vara?" och "Titta vi är riktiga handytjejer!" Vem säger att karlar är bättre på sånt?


Jag tänker inte säga hur långt tid det tog. Men vi klarade det. Och det är det som räknas!


Vi var stolta och kände att vi skulle unna oss mer kaffe.


Och vin.


Tror ni vi lyckades vara blixtstilla efter all koffein och alkohol? Erika var ständigt i rörelse. Jag lyckades posera still genom att hålla andan. Det var enda sättet då.


Detta togs efter att hon visade mig Nonono Cat. Hon gillar också katter, så jag jag kände mig inte lika mycket som Crasy Cat Lady. För visst är det ändå normalt att jama till grannens katter?


Påväg ut mot Netto (igen) bytte vi mössor. Jag fick använda hennes stora, ryska mössa. Hon är ju halvryss så det är ju en självklarhet att ha en sån. Kan inte påstå att hon hade lika kul med min svarta, simpla H&M-mössa?

Över till en annan dag. Med mamma och syster på American Pizza Palace.



När jag hör buffé tänker jag att man ska äta så man spricker. I alla fall så man ligger på gränsen. Frida hade ätit där dagen innan och mådde illa av fem pizzaslices. Frida, du är en mes - jag åt nästan nio. Åtta och två tredjedelar för att vara exakt. Försök bräcka det.


Fick Bambi från rara syster min. Jag gillar Disneyklassiker för er som inte visste. De hade inget inslagspapper och använde aluminiumfolie. Blev riktigt tjusigt ihop med det rosa rosettbandet.

Nu till det som blev en riktig asiatisk-dag med Mia.



Mer black and white får man leta efter. Den tjejen blir inte ens vinterblek. Och hon solar inte solarium. Vissa har perfekt hy helt enkelt.


Åkte givetvis Skrapanhissen. Det blir aldrig tråkigt. Eller så är jag kanske lättroad?

Avslutar som jag började; hos Erika K. Erika och jag blev bjudna på middag. Vi tog med vin.

Och en liten inflyttspresent. En krukväxt brukar funka.




Får bli sista bilden sålänge. Det här tog längre tid än jag trodde. Måste börja prioritera viktiga ärenden.

Hej så länge!

Jo såhär gick det till när jag flög tillbaks till Ronneby fredag den 10:e februari...

Möttes upp av min efterlängtade kärlek. Vi gick till stan ett par timmar senare för att kolla sista minuten-resor. Slutade med att vi bokade två biljetter till Gran Canaria med utresa senare samma kväll. Åkte hem igen, packade, käkade och begav oss till tåget som förde oss till Köpenhamns flygplats för att ta flyget vidare. Tillbringade åtta fantastiska dagar i Gran Canaria, och kom hem till iskalla, gråa Sverige igårkväll.

Så inget har hänt oss ifall ni blev oroliga ett tag där. Nu slappar vi som man ska på söndagar. Max sitter åter framför tv-spelet. Vi hörs imorgon!

Ibland. Jag har hjärntvättat honom till att älska grannens utekatt (som vi tom döpt och matat en gång, den historien drar vi en annan gång), liksom våra vänners katter. Ändå vägrar han skaffa en. Kanske går han med på en vildkatt istället? Den är typ lika stor som hunden han vill ha.



Tack Erika för att du visade mig den här videon!

Som ni säkert förstår med Internetstrulen här tänker jag skippa bloggen de sista dagarna, och istället bombardera bloggen med bilder från alla dagar här när jag väl är i Blekinnge igen. Tills dess får ni försöka överleva utan mina någorlunda, regelbundna inlägg.

Peace out, make out!

Jag gillar att spela Alfapet!

(P.S Deras Internetåtkomst tycks försvinna när det verkligen inte passar mig. Med andra ord när jag tänker lämna en kommentar till Sebastians blogg, eller när jag ska logga ut från facebook eller blogg.se. Så om ni ser att jag är online, men svarar inte så vet ni varför. Jag svävar i cybespace utan att kunna göra något åt det!)

Träffade gamla Carlforsska gänget på Cornetto Bar tidigare idag. Vi kom in på religion och jag frågade om Lovisa var troende. "Nej Gud!" Klockrent. Vi får absolut ses igen under nästa vistelse!

För övrigt har jag inte bloggat på ett tag dels för att jag inte haft mycket slötid, dels för att mamma och Erika har strul med Internetåtkomsten.

Vad har hänt hittills då? Jag kom hem till mamma och syster sent tisdagkväll och somnade mer eller mindre direkt. Igår kom Frida förbi, kände sig som hemma och knäppte upp byxorna. Japp, hon blev en Smith. Tydligen hade mamma gjort likadant efter maten, så de matchade. Senare under kvällen gick vi ut på Indigo. Måste öppnas i Ronneby också!

Imorgon ska jag eventuellt ha filmkväll med Menal och under dagen ta en sväng förbi Erika K´s nya lägenhet.

Nu väntar Alfapet. Vill inte skryta, men jag tror jag är naturbegåvad.


[Bild från Indigo]

Imorse sa vi hejdå till varandra. Jag hade kunnat krama honom hela dagen. Men vi hade inte tillräckligt med tid. Att komma hem till mörker och tystnad, istället för skrik och smällar från Max tv-spel, var inte alls lätt. Det är sådana stunder som får mig att inse hur sällskapssjuk jag verkligen är. Och beroende av underbara Max.

I lågstadiet fanns en pojke i klassen som hade separationsångest med sin mamma. Han kom försent till skolan varje dag. Mamman fick alltid lämna av honom. Och varje gång klamrade han sig fast vid henne och började grina.

Jag grät inte. Jag kunde till och med släppa taget om honom. Februari, förra året jag åkte upp själv, fick jag ett sms; "sakna inte ihjäl dig på Max." Tänker jag inte göra heller. Förstår bara inte hur folk står ut med att bo ensamma? Aldrig få ett varmt bemötande så fort man kliver in genom dörren. Hur gör dem?

Utan Max är jag lika vilsen och totalt messed up som Homer när han försöker sätta ihop den nya grillen.



När väl i Västerås tänker jag njuta av iskall öl, mat så jag inte kommer i mina kläder, och framför allt, trevligt sällskap! Vi ses!

Jag tar lite frånvaro från bloggen denna helg. Det är vår sista helg ihop på två veckor! Tråkigt, men det positiva med det hela är den tiden jag kommer tillbringa med alla i Västerås.

Passade på baka och kika in här nu när Max är i garaget. Med den snygga, men ack så trötta bilen. Vore den en katt skulle den avlivas på direkten. Max kämpar för att hålla den vid liv.