Det är sådant som händer

Han är ju "bara en katt". Aslan menade säkert inte att plaska med framtassarna i vattenskålen för att sedan springa åt alla håll och kanter i lägenheten och avsluta med att lämna blöta tassavtryck i skinnfåtöljen...
 
Och han menade säkert inte att besudla överkastet, som för övrigt var alldeles nytvättat, sådär tidigt på morgonen innan skolan...
 
Och han menade nog säkert inte heller att kladda ner min fina blus med, vad jag bedömer vara, jord från våra orkidéer...
Det sista har jag inget kort på då jag den gången var klok nog att lägga blusen i blöt innan fläckarna hann sätta sig.
 
Söta... lilla... kissen...

Orgie under mattelektionen

Skrivkrampen efter sex timmars pluggande av naturkunskap skriker efter en paus. Därmed bloggandet. För inte finns det bättre alternativ för handleden än att övergå från pennan till tangentbordet.
 
Matten har prioriterats de senaste veckorna, och jag har nästan halkat efter i naturkunskapen. Lyckligtvis har vi nu kommit till ett kapitel i matten som jag anser vara barnsligt enkelt och redan avklarat på några dagar; koordinatsystem, grafer och funktioner. Det enda misstaget jag gjort hittills var när jag förklarade för Max att "... orgie är ju så lätt att utgå från" Det heter ju origo. Max blick var trots det oförändrad. Jag antar att han blivit avtrubbad efter snart fem år av mina typiska kommentarer.
 
Jag är läraren evigt tacksam att jag än aldrig behövt använda mig av just det ordet muntligt, för jag hade säkerligen sagt orgie istället. Det är en udda åkomma, ändock mycket vanlig sådan i vår familj. Omöjlig att undgå och bara acceptera.
 
Allt läses och uttalas fel. Ofta till det mer snuskiga hållet. Både jag och syster läste till exempel "lustterapi" när det i själva verket stod "ljusterapi" i korridoren på ett hotell, för några år sedan. Det hotellet som, enligt mannen i receptionen, även en av mina favoritartister då övernattade på. Lyckligtvis syntes han inte till när vi förvånat utbrast lustterapi högt.
Ibland är det lika bra att hålla mun.
 
Nåväl, bara upprepa den korrekta termen tills det sitter. Nu kallar åter plugget.
Cherri-o!

Salong Prinsgatan

Efter 4-5 olika hårblekningsperioder i mitt liv skulle man tro jag någongång under de åren lärde mig att aldrig mer utsätta håret för sådant slitage. Min kära vän tipsade om Salong Prinsgatan och nu gör jag gratis reklam för dem.
 
Jag gick från slitet, torrt och ojämnt hår med en aning av hockeyfrilla som blekningen skapade genom att kapa bort en del hår lite som den ville. Nu har jag glansfullt, vackert hår full av liv. Precis som på tv så har jag dessutom fått en strålande lyster i hyn samt en lätt, naturlig vind som smeker håret numera (ser ni ingen hårfön, finns den inte där).
 
Jag har sagt det förr, men nu menar jag det - hoppas jag; ALDRIG MER HÅRBLEKNING.
 
Det var allt för mig den här gången. Nu borde jag återgå till matten.. men jag kan för världen inte sluta ta på mitt hår. Damn.

Misstolkande stönanden

Som ni säkert vet är jag en oerhört sällskapssjuk person. När ensam, om så bara under en halvtimme sätter jag på musik, pratar över telefon eller skype:ar. Heck även om jag tagit en lång promenad innan och redan uträttat dagens ärenden kan jag få för mig att gå ut till torget bara för att ha andra människor runt omkring mig. Dock är det alltid förgäves, eftersom det inte finns ens en liten myra i närheten och det enda man kan höra i Ronnebycentrum är ekot av sina ögonlock varje gång man blinkar.
 
Jag behöver ljud och social interaktion. Däremot till en viss gräns. Den gränsen är när jag är mitt uppe i en problemlösning jag klurat på länge.. Om mobilen ringer vid det ögonblicket, då jävlar.
 
Idag har jag varit konstant omgiven av en behaglig tystnad sen jag kom hem från skolan, och plugget gick bättre än någonsin. Sedan hörde jag en kvinnlig granne fnittra. Ett pipande, outhärdligt kärringfnitter följt av något kraftigt vibrerande. Följt av stönliknande pustanden. Fyfan.. Jag kunde bara hoppas på att hon bakade eller gjorde någon slags smoothie med en stavmixer. Att någonting gick snett, kanske för mycket av någon ingrediens som ledde till fel konsistens, och att det var just det misstaget som orsakade pustandet, som egentligen var ett tungt suckande av bitterhet och besvikelse.
 
Det varade i mindre än fem minuters plågsam ovisshet. Och det är trots allt lätt att misstolka olika läten. Vad trodde grannarna till exempel när Aslan hade fått en matpyramid? En sådan med liten öppning och tyngd i botten för att han skulle få kämpa för sin mat. Varje gång Aslan var nära att lyckas blev Max och jag helt till oss, som stolta föräldrar. I det här fallet, djurägare, för att inte låta galen. Jag utbrast både "hårdare" och "snabbare" vid upprepade tillfällen. Just för att Aslan inte verkade förstå alls hur han skulle välta omkull pyramiden.
Vad som föregick hemma hos oss, det hade grannarna ingen aning om.
 
                                       
Avslutar med en Google-stavmixer! (Glömde nämligen köpa engångshandskar när jag var och handlade i eftermiddags.)

Underbart flottig

Helgens enda motion har bestått av en snabb runda förbi ån för att spana premiärfisket. I ljuva vårsolen och tunna jackor. Annars har vi jäst, ätit, annat som inte angår er, och pluggat. Jag förstörde nog fredagsmyset för många igår med otaliga frågor beträffande räkneuppgifter som jag för världen inte kunnat släppa. När man räknar även i drömmarna, då är det illa.
 
Skallen måste rensas, komma bort från alla siffror och krims krams-tecken. Där kom bland annat alkohol och chips med in i bilden. För det om inte annat blir man klok av..
 
Nåväl, det är trots allt helg. Folk har fått påminna mig vid upprepade tillfällen, men jag har äntligen tagit in det och stängt boken. För ett par timmar i alla fall.
 
Håret har aldrig tidigare haft större tovor, mina läppar är för närvarande gula och smuliga från alla ostbågar vi praktiskt taget hetsätit (finns det något annat sätt att äta dem på?) och min blus är som en brottsplats full av bevis. Jag kan bara hoppas chokladfläckarna förvinner, för blusen är en klar favorit. Kanske borde jag resa mig ur soffgropen och lägga den i blöt med Vanish? Tål att tänkas på.
 
Under betänketiden njuter jag av den sköna, lata stunden som en mänsklig ostbåge innan ögonen återigen korsas i matteboken.
 
Normalt avslutar jag blogginläggen med en bild, i det här fallet skulle ni få se min choklad- och smultäckta outfit, men jag har för tillfället slut på engångshandskar. Ni kanske undrar varför jag inte längre kan hålla i min kamera, trots att den sanerats, utan att äcklas? Tacka vet jag landets största pervo som besudlade den. Inte jag då, det finns värre personer. Och han är skyldig mig en ny, OÖPPNAD kamera. Det eller månadsvisa inköp och leveranser av handskar, bomullspads och rödsprit. Still waiting.

RSS 2.0