Clean as a whistle

Imorse vaknade jag tjugo över åtta av rinnande vatten bakom de papperstunna väggarna. Vet inte vad som chockerade mig mest. Att jag steg upp så pass tidigt en lördag, eller att våra grannar faktiskt duschar. Det finns väl en första gång för allt.

Igår stod Afterwork på schemat. Ikväll blir det middag ute följt av vin med Jenny och Petronella.



Peace lovers!


Vår definition av plugg

Igår var en dag vi planerat i över en vecka. Nytt jobb, nya program och då ska vi såklart ha ett prov som visar hur mycket vi kan. Precis som skolan. Vi skulle vara duktiga och plugga hos Alice efter jobbet. Men visst är det ändå viktigt att kunna slappna av och komma på andra tankar.

Det roliga började redan när vi skulle parkera, och Emelie erkände att hon hatade att fickparkera. Celina erbjöd sig byta plats med henne. Vi andra pekade hur hon skulle göra och skrek till när hon var nära kanten.



Det var på håret, men den tjejen kan fickparkera! Betydligt bättre än mig, hon parkerade på bara fem minuter.



Gyros och pizza från en indisk pizzeria. Japp, ni läste rätt. Bortsett från brosken var det helt okej. Pommesen gick ned. Så länge det fanns sås till dvs.

Nu laddar jag mentalt inför ett prov jag delvis längtar efter, delvis fruktar. Hur den än slutar kan jag antingen fira ett godkänt prov och skåla för det på afterwork, eller dricka tills jag förträngt mitt misslyckande. Win-win. Typ...

När man kan känna skit igen

Då har det gått för länge sedan man jobbade inom vården. När jag jobbade på demensboendet hela sommaren förra året, var jag immun mot allt möjligt som kom från människokroppen. Sådant som i vanliga fall skulle få maten att komma upp, var en helt vanlig dag för mig.

Idag jobbar jag på kontor, och håller på med datorer istället för människor. Bussfärden hem var inte kul. Jag är oftast för praktiska resor. Men busstoaletten var min fiende idag. Den var så opraktiskt som det bara går. Nåja, inte för personen som var där innan, men för resten av oss. Jag ville bokstavligen gråta och kasta mig av bussen. Kom det där från en människa?!

Jag tackar inte nej till en bil och en check på Statoil. Kollektiv trafik suger verkligen.


Sheen Breakfast

Imorse klev jag upp tidigt för att förbereda ett party som blev bokat igår på jobbet av en tjej, efter att hon fick reda på vad väskan jag hade med mig innehöll. Väldigt sista-minuten, men givetvis är varje party ett nöje!

Vid frukost tyckte Max att jag skulle plocka fram en flaska till ikväll, så jag inte glömmer den sen.
Tyckte det såg lite lustigt ut med en Bacardiflaska vid frukostbordet.



Men här tog det inte slut. Max ville att det skulle se riktigt snyggt ut, så han placerade den tillbaks i vitrinskåpet, på rensad, enskild hylla och med ficklampa som lyste underifrån. Han engagerar sig mer och mer till mig blogg. Snart har han en egen.



Nu har jag bråttom och en massa att göra! Men vad vore jag egentligen för bloggerska om jag inte uppdaterade lite innan, trots all stress?

Hyckleri?

Fredag kväll ska vi passa Jenny och Andrés katter. Ser det som ett ypperligt tillfälle att "hjärntvätta" Max. En vacker dag ska vi ha vår egen. Vi har två olika åsikter dock. Han vill ha utekatt, medan jag föredrar att ha innekatt och ta ut den på koppel ibland.
- Skrattar ni också av den bilden? Enligt Max kan man hänga en katt på krok istället.

Jag vill ha innekatt av viktiga och rimliga anledningar. Jag vill veta att den är säker. Inga risker att den blir påkörd, misshandlad av snorungar eller att våra grannar, som tveklöst skulle tillaga den, ska dreggla efter den.

Jag vill heller absolut inte ha några galna främlingar gosa med vår katt. Vill de ha får de skaffa egen. Jag vill med andra ord inte att personer som jag ska klappa vår katt när den är ute. Leave it be. Vi ska ha innekatt.



Här är jag och Kämpe som vi döpt honom till (namnförklaring får ni i annat inlägg). Hans husse har ingen aning.

Alla tjejer experimenterar någon gång under sin livstid

Hemkommen från en dag full med skratt och snuskiga ord. Christoffer var dagens manliga offer. Riktigt grov tjejsnack skulle nog kunna utplåna män om de utsattes för alldeles för mycket sånt.

Idag ska jag experimentera. Nämligen göra pizza från scratch när Max ändå jobbar kväll. Blir det lyckat kan jag överraska honom. Går det åt helvette kan jag skylla på våra snorungar till grannar. Deras "doftande" mat sprider sig nästan över hela området ibland.

En pizza tar säkerligen långt tid att göra. Så jag tog kaneltoast precis nu. Jag svälter annars. Blir svimfärdig om jag går över två timmar att äta. Men det har ni som träffat mig säkert märkt? - Emelie, hur tusan överlevde du dagen?!

Borde dock borsta tänderna inna kärleken min kommer hem. Brunfläckiga kaneltänder är nog inget att komma hem till.

Eller vad säger ni? Skulle ni stå ut med det här?

Green or red, at least I'm not in bed!

Hoppas alla får en toppenkväll! För ni vet väl varför idag är så speciellt? St. Patricks Day! Enda dagen på året då ryssarna inte är de fullaste.

Planen var att gå ut och dricka grön öl, gröna jellyshots och gröna drinkar på Harrys med vänner från jobbet. Men det är två saker som sprids på kontoret just nu; ögoninflammation och maginfluensa. Nu är alla sjuka utom jag och två till. Blir eventuell utgång nästa helg istället.

Jag mår förvisso också illa, men inbillar mig nog bara. Så ikväll blir det bara jag, sambon och Gato Negro. Rött funkar också. Mamma kör på det hon med.



FULLT ÖS MEDVETSLÖS!

The Bitch

Första månaden på jobbet tar jag bussen. Dels för att det är billigare än bensinkostnaderna. Dels för att jag faktiskt har kört Max's bil mer än han själv gjort. Han får tillbaka det som är hans.

Hela veckan har jag haft oturen att hamna längst bak i mitten på bussen. I USA fick jag jämt höra "sitting the Bitch" Ingen vill ha mittenplatsen, inte sant?

Mittenplatsen är inte så farlig egentligen. Det är folket. Det finns gardiner, men tror ni de används? Nej, alla bara sitter och kisar på bussen. Det syns verkligen hur jobbigt de tycker det känns.

Är svenskar SÅ blyga att de inte ens vågar ta initiativet att dra igen? Jag gör det jämt när jag får chansen. Det är som i hissen. Alla blir knäpptysta och stirrar upp i taket. Det är inte förbjudet att prata då. Så ni vet.

Imorgon går jag upp lite tidigare, för att kliva på bussen så fort den anländer. Jag börjar tröttna på huvudvärken.



Nog om mitt tjat!
- Annars då?

Dagens citat från Alexandra

Vet inte hur mycket jag kan säga om jobbet egentligen. Det är ett stort företag med allt möjligt. Bland annat abonnemanger.

Alexandra som har just det abonnemanget vi stöttar på jobbet är långt ifrån nöjd; "Jag har världens sämsta abonnemang!" Efter att ha kollat omkring efter spår av chefen instämde jag. "Ja, de suger egentligen. Därför har jag comviq."

Ibland måste man ljuga. Alla gör det ofta och omedvetet. Mestadels på jobbet tror jag.

För att citera en "vis" man; "It takes two to lie. One to lie and one to litsen."

Så om chefen frågar vad som är bäst och vi svarar det han vill höra, då är det upp till honom att tro oss eller inte. Men ändå.. för vårt eget bästa, så har ni aldrig läst detta. Blir vår lilla hemlighet!

Ibland är det skönt att vara osminkad och fulklädd



Idag är jag lat, oattraktiv to the max, och bara är. Gamla jeans från '07, slitna stumpor och en t-shirt jag endast använder när jag tvättar mina andra kläder. De fina kläderna som jag kan visa mig iklädd offentligt.

Det ligger något bakom den här outfiten. Jag ska faktiskt storstäda snart. Sedan baka brownies till bedårande Max så han har något att komma hem till när jag är på jobbet. - Men först lata mig. Till Sir Paul McCartney och Sebastian i högtalarna!

Känner att jag kan bli en med soffan med gott samvete. Har träningsvärk från igår. Sprang 5 km på löpbandet, följt av en timmes styrketräning. Promenerade även hela vägen hem från systembolaget. Och sprang dit från busshållplatsen (bara 8 meter, men alltid något). Gud förbjude (ha ha..) att man inte inte skulle hinna dit i tid.


Why bother?

Förr var det sömmarna. Nu dragkedjan. Den vill liksom inte möta mig halvvägs.


Han gjorde mig sugen



Hela veckan har jag varit sugen på pizza. Trots grannen, som passerade mig med två ljuvligt doftande familjepizzor i onsdags, lyckades jag kämpa emot mina kliande fingrar, som så ivrigt försökte knappa in Via Venettos nummer. Sen läste jag att Sebastian skulle käka pizza igår. Nu går det nedför.

Ikväll måste jag ta mig an en något avancerad rätt, då köttfärsen går ut imorgon, och vi har massa zucchini i kylen. Men imorgon, då jävlar ska jag beställa husets special! No if's, and's or but's!

Tills dess kan jag bara hoppas min hy ser bra ut till måndag kväll, när Max åter är tillbaka i lilla hålan. Ronneby that is.

Kommer två gånger i veckan

Framöver. Men bara de första veckorna. Med de långa timmarna och alla nya program att ta in (är tekniskt handikappad och inte särskilt datakunnig, men det behöver inte min nya chef få veta), känner jag att bloggen inte är prio ett när jag kommer hem.

Så som sagt, jag kommer att dyka upp här och blogga under helgen bara. Fredag och lördag. Kanske till och med söndag, så det åtminstone blir tre gånger i veckan. Vi får se.

För övrigt såg jag något roligt på jobbet idag. Men man får inte fotografera därinne. Min Paint-bild får duga.



För er som har lika kass syn som jag står det "VARNING! Högt trappsteg!" på en dörr som är ca tre meter ifrån golvet (det gråa strecket då).

Slicka eller doppa?

Kikar in lite snabbt för att informera er som inte visste, att Oreos fyller 100 år idag! Frossa!!



Kanske inte som den här killen. Jag menar, se på honom! En hel hög med bara socker som han vill få i sig. Helt galen blick, riktig fatso i sinnet, uppenbarligen en skruv lös... Han måste vara jänkare. Och kanske gay.

Hur gör ni? Slickar? Doppar? Kanske går ni both ways?

Dust in the Wind

Tränat och läst på. Nu städar jag. Sen kanske jag webbfönstershoppar. Man måste ju fördriva tiden.


Såhär mycket damm fanns på nedersta delen av bordet. Där alla böcker och tidningar bara ligger och väntar på att läsas. Tyckte det var dags att röja, när damm plötsligt flög i luften och rakt i nyllet, efter att ha plockat undan första tidningshögen.
Jag gillar att Dust in the Wind spelades i bakgrunden just då.

Nemas problemas

Denna lördag har varit extra lasy för Max skull då han jobbar imorgon. Och jag ska gymma tidigt på morgonen för att sedan läsa på en hel del. På så sätt kan jag på måndag, visa hur engagerad jag är, och hur mycket jag kan om företaget.

Detta är med andra ord som en söndag. Men det betyder inte att vi behöver ignorera vår bag in box. Det är chilenskt vin, (det är bulls#it att Frankrike gör godast) sånt får inte gå till spillo!

Vi har precis kommit in i värmen efter att gjort plats i bilen och lastat in sommardäcken. De ska bli rena och fina inför våren!

Använde en fin filt som skydd. Ronny känns pålitlig!


Musik är lösningen

Filmen sög, liksom förväntat. Men nog blev vi skrämda och hoppade till. Vi tände genast upp i många rum efter filmen. Max satt framför tv-spelet för att glömma bort allt ont. Jag lyssnade på musik. Mina favoritartister är Paul McCartney och Sebastian. Så det var mestadels dem jag lyssnade på. Okej, endast dem.

Efter att ha visat Max en musikvideo han aldrig sett tidigare, höll jag mig kvar på youtube. Hittade en livekonsert med fans i alla åldrar. En man grät. Och jag drömde mig tillbaks till den 10 december 2011.


Jag fick själv hålla tillbaks tårarna när jag såg detta. I Globen rann tårarna nedför halsen och jag fick kämpa med andan. Det gick inte att ta in vad som faktiskt hände där just då. Där stod min Gud.

Jag hade offrat ena armen för att se Honom live igen!

Nu vet vi vad vi ska vända oss till nästa gång vi blir rädda. Jag - musik. Max - mord, hot och svordommar i tv-spel.

Ska se något för att sedan glömma det

Denna soliga fredag ska jag, inom kort, bege mig till kontoret. För en ovanligt kort vistelse. Men det är viktiga timmar, och när det väl är gjort, då börjar det nya jobbet på riktigt. Och de långa timmarna. Har längtat efter heltid så länge! Något att gnälla på. Som alla andra.

Ikväll ska vi hyra Paranormal Activity 3. Förra året hyrde vi de två första. Mest för att det hade varit halloween nyligen. Nu måste man ändå se efterföljaren. Se hur det hela började.

Efter första filmen vaknade jag mitt i natten av något och satte mig hastigt upp i sängen. Skrämde Max stackarn. Efter andra lyckades jag på nåt vänster få till en "demonröst" när vi jagade varandra.

Inatt drömde jag om en demon som försökte döda mig. Antagligen bara för jag vet vad som väntar ikväll.

Egentligen är det skitfilmer som suger getpung. De blir stenrika för att människor, som vi, är blåsta nog och hyr dem.

Nåja vi får se komedier därefter, så vi inte får mardrömmar. Kanske låter onödigt att hyra en film man sedan vill glömma. Men det kommer ändå inte ske successivt. Jag minns de andra mycket väl. Tyvärr.



Trevlig helg!

På tal om clowner

I föregående inlägg fick ni se clownerna från hotellet i (?) Gran Canaria. Igår satt vi och kollade på lite Ray William Johnson-klipp. Gamla, men det är de man minns, och nästan kan varje replik till.

What gives med japanska McDonald's-reklamen? Jag vill inte se den innan jag går och lägger mig nästa vecka, den saken är säker. Kommer ju vara ensam hemma i fyra dagar och bara se Ronald McDonald i huvudet.

Lägger in orginal klippet:



Hellre de skrikande ungarna. Jobbigt i längden, inte tal om bästa preventivmedlet, men inte lika läskigt som Ronald McDonald i alla fall.

RSS 2.0