Sara Smith

Håret är nu redo för halloweenfesten hos Petro. Någon som har minsta, bleka aning om utklädnaden?

 

Allt som behövs nu är färgade ögonbryn och spackel, för att inte tala om nättare näsa. Plastikkirurgi är emellertid något för ambitiöst för min del, så jag ska se över make up-illusioner. Hur svårt kan det vara?

Vi har tagit farväl till sommarens förbrukade sängkläder som inte längre höll måttet. Igår plockade vi fram vintertäckena, lade in de gamla i påsen och sög ut luften, så dem är så gott som nya till våren 2013. Perfekt.

 

Är jag verkligen så pass blind utan mina tv-glasögon, eller tror vissa av er också att det står "mördad" när ni handlar?

 

Jag förstår honom. Verkligen. Och jag söker egentligen ingen förbättring. För närvarande har vi matchande mobiler, lagom stora sådana. Max vill uppgradera sig och tycker det är dags att införskaffa nya mobiler, smartphones tror jag att de kallas. Mitt intresse för uppgraderingen är lika stark som herr Simpsons vilja  att byta från Duff till Duff light. Om jag vore tvungen, skulle jag möjligtvis kunna tänka mig en Note, ty tanken att behöva kisa för att får mig att backa undan. Nymodigheter kan väl ändå inte vara enbart positivt i alla lägen? Måhända att ynglingar betraktar mitt synsätt som tantigt. Emellertid bryr jag mig föga om deras tankar kring mitt resonemang, ty de bevisar min teori att smartphones påverkar den sociala kompetensen till det sämre. Sedan när blev skärmen viktigare än ögonkontakt?

 

                                                       

För första gången kände jag ingen bloggstinens trots en frånvaro på tre dagar. Varför? För att vi har haft en underbar helg! Lördag morgon packade vi det sista och åkte mot Lund. Hamnade på ett riktigt hotell. Äkta, till skillnad från Bajamajan i Stockholm. Efter den helgen lovade jag mig själv att aldrig klaga på något annat, tillfälligt boende. Vare sig det vore ett hotell eller någons bäddsoffa.

 

Jag var minst sagt nöjd med rummet. Det är väl det enda positiva med Metro "Hotell". Tacksamheten av allt annat i livet blir desto starkare efter att ha vistats på ett unket ställe som Metro.

 

Till kvällen blev vi bjudna på middag hos Oscar och Hanna. Kräftskiva. Jag som aldrig någonsin ätit kräftor förr, och hade ingen aning hur man gjorde. Nåväl, monkey see, monkey do. Mina bordsgrannar lärde mig. Inte minst, underlättade samtliga snapsvisor anblicken av kräftans insektsutliknande useende.

 

Det var en mycket trevlig kväll som slutade på McDonald's vid 3.00. Något som kunde suga åt sig all alkohol vi druckit, och förbereda oss inför en dag i Malmö och Tutankamuns utställning av graven och skatterna.

 

Aslan välkomnade oss hem, och söndagkvällen tillbringades i soffan. Bara jäs och mys. Typ som nu. Det är nog dags att fortsätta med ärenden dock, och ett litet experiment jag har på g. Inget stort, men jag kräver perfektion när det gäller vissa saker.

 

Cheerio!

Det var hundens tuggleksak. Nu kan ni pusta ut och få en god natts sömn framöver. Jag har kunnat sova, men bara haft sjuka drömmar. Bland annat att min syster var Paul McCartneys chaufför, och att jag stack en gammal tant, som hotade och stalkade Max i Gran Canaria, med knappnålar. Undrar om inte jag skulle föredra sömnbrist än de drömmarna?

 

Det här, mina vänner, är enda anledningen till varför jag inte äter allt på en och samma kväll. Nu har jag något att se fram emot! Aw yeah!!

Under senaste chatten med familjen fick jag bevittna när kusinens hund slet av svansen på ett gosedjur i hemmet. Var det hundens tuggleksak? Eller ungarnas favorit? Who knows?

 

Men Erika kan andas ut. Jag tar med mig den mörka hemligheten till graven. Kanske märker dem inte ens att lejonets svans är borta. Familj ställer upp för varandra. Även om det innebär att dölja vissa saker från några av dem.

100 omgångar på nästan två veckor. Vad säger ni, behöver jag en intervention, eller är det okej så länge jag inte spelar om pengar?

 

 

Max är åter hemma efter en tidi Vidsel. Fastän det känns jobbigt att vara ifrån varandra i perioder, blir det desto mer glädjande att ses igen. Dagen som följde hans hemkomst var Cata och Anders bröllop. Det blir vårt tredje bröllop på två år.

- Känn ingen press Max.