Toppen snoppen

Hinner blogga en sista gång innan årskiftet, yay! Jag väntar i Max brors lägenhet medan de meckar för fullt med vår halvt fungerande bil. Funderar på att ta en promenad till, men är det verkligen värt det för att åter gå vilse i den här lilla, men ack så stressiga staden, med folkmassan som stökar och härjar av sig? Nja, en promenad i centrum räcker för idag. Fryser än och det var över en timme sedan jag kom tillbaks hit.

Antar att ni alla laddar för fullt inför morgondagen. Tjuvtstartade igår så fort vi anlände Varberg. Fotbollsspelare måste ju förbereda sig innan den stora, avgörande matchen med mycket träning, så samma gäller nog med öl. Så väljer jag att se det i alla fall.

Hemma och aspackad



Direkt efter jobbet imorgon åker vi till Varberg för att välkomna det nya året. Lite velig med outfits så jag har några att testa när det väl är dags. Max lär bli förvånad när han ser att jag packat färdigt (under en timme I might add) när han anländer.

Detta är då årets sista blogginlägg (om jag nu inte kommer på något galet jag måste dela med mig genast dvs) Försök stå ut. Och gott nytt år på er!!

Paul or Chris, who gives a shit?

Fick ett gäng sms den 10 december. Kände mig poppis. Folk ville höra om Paul McCartneys konsert. När vi väl var hemma söndagkväll pratade jag med mamma och Erika, mestadels om lördagen givetvis. "Vad roligt! -Du förresten, jag har träffat Chris Medina!!". Slutade med att jag fick höra mer om honom än vad som diskuterades kring Globen.

En kvart senare pratade jag med mamma; "Wow I'm so happy for you Sara! By the way, did Erika tell you who we saw this weekend?!" Så hörde jag mer eller mindre samma historia Erika drog till mig precis innan. Fast på engelska.

På något sett verkade Paul försvinna där. Bakom deras långvariga extas efter en artist som jag precis lärt mig namnet på. Don't get me wrong, han verkar trevlig och sjunger bra. Men om han satt i Globen hade han hamnat i Pauls skugga. Ingen märkte att Fredrik Wikingsson var på plats. Jag såg honom bara för att han råkade sitta precis framför mig och att hans läskigt smala, långa arm pekade på något och skymde scenen en sekund där.

Nåja de hade en bra helg mamma och Erika också. Så länge dem blev glada. Medina kanske är deras McCartney?


Axe ad?

Eller Nivea. Varför inte? Kom och tänka på Axe först då reklamen med änglarna är den sämsta reklamen jag sett på länge. "Even angels will fall" Come on! Reklamen är lika motbjudande som Meg i lågmidjade jeans.

Samma helg vi var i Stockholm åkte vi till en fjärilsutställning, eller vad man nu ska kalla det, dagen efter konserten.

Fjärilarna drogs genast till Max. Jag brukar säga att han är en All-Around-Magnet. Han är så charmig och underbar att det är omöjligt att inte dras till honom, oavsett om man är kvinna, man eller djur. Lyckades fånga ett ögonblick då han skulle peka på något och en fjäril valde att landa under armen.

Det hade varit en bra reklamposter. Eller reklamfilm. Betydligt bättre än den med änglarna som faller från himlen i alla fall.


God jul allesammans!

Nu är det jul igen, tänk vad tiden går fort! Hoppas ni alla får en mysig och helt underbar julafton!

Vi hörs igen på måndag!



Den skulle bara se ensam och rädd ut utan kulorna.



Vad tycks? Ingen Disneygran, men vi är helt nöjda.

EN pralin finns inte

Vi håller oss till vissa jultraditioner. Vi kommer till exempel alltid se Kalle Ankas Jul. Aladin har vi dock struntat i. Förra året var det toffifee. I år en större chokladask från Carletti. Ja det OCH Toffifee. Man ska faktiskt äta mycket vid julhelgen.



Medan Max spelar försöker jag beundra granens alla färger och lyster. "Det finns ingen chokladask här!" intalar jag mig själv medan jag kämpar att hålla emot mina envisa händer som okontrollerat försöker nå fram till asken.


Ser du stjärnan i det blå ta ett sup så ser du två

Efter ett välbehövt inköp från systembolaget inför jul och nyår bevittnade vi ett stjärnfall. Jag önskade något. Bara för att.


Måste man så måste man

Tidigare idag såg jag en stor flyttbil utanför porten. "De stackars jävlarna" tänkte jag. De har nog, liksom vi förra sommaren, inte hört något om Hjorthöjdens rykte.

Finns mycket som går en på nerverna här. Ta tvättstugan som exempel. Ingen plockar undan efter sig, trots att det tydligt sitter massa påminnelser både inne, och utanför. Detta är inget litet som lite damm här och var, jag hittade en påse med hundskit en gång - precis över en tvättmaskin.

En gång tog jag en tjej på bar gärning, och fick säga åt henne (till och med peka på vad hon skulle göra och hur, som om hon aldrig sett en sopborste förut). När man inte hinner träffa personen som tvättade innan får man helt enkelt få sitt sagt på ett annat sätt.



Jag får ut min ilska mot våra grannar genom detta, Max slår sönder vardagsrumsbordet. Alla har vi våra sätt. Inte bra att hålla allt inom sig. Vill inte få klumpar i halsen som Homer fick när han försökte få kontroll över ilskan.

Det blev en gran tillslut



Igår plockade vi hem den näst finaste granen som fanns utanför Ica. Max blev förbannad på mannen med sin femåriga dotter som hann endast några hundradelssekunder före oss med den andra. Men vad vore inte julhelgen utan irritation och hjärtklappning?

Ikväll ska vi pynta! Samtidigt som jag försöker låtsas att björndjur inte lever på granen märker jag vilken mängd whiskey Max förvarat i vitrinskåpet, som står i förrådet framtill årsskiftet. Funderar på vart alla flaskor ska stå under tiden. Just nu är de bara utspridda lite överallt i vardagsrummet. Personligen tycker jag whiskey smakar illa, men vet bättre än att lägga de i kylskåpet. Så.. vart ska vi förvara allt?

Har han ens en historia från sina tolv år?

Var inne på bokhandeln häromdan för att köpa Each One Believing . De hade den inte. Men nog hade de Justin Biebers bok. Visste ni att han ens släppt en bok?

För det första, vem skulle välja den grabbens ord över Paul McCartneys bok? För det andra... har Bieber ens en historia? Egentligen? Ööhh han föddes för kanske tolv år sedan, skaffade ful pottfrilla, kom precis i puberteten och vet inte vad han ska stoppa i vart med sin flickvän och blev "känd" (små flickor som diggar hans musik borde inte räknas, ungar äter från sin egen näsa med, de vet inte bättre!) på nåt vänster. En bok var väl ändå onödigt slöseri på träd som kunde bli toapapper istället. Fyfan.


Helgen har ingen tid att passa

Blev inget skridskoåkande igår för våran del. Råkade sova till 13.00 och man kunde bara åka mellan 10-13, så det får bli en annan helg.

Istället blev det julkonsert i Bräkne-Hoby kyrkan (lyckades faktiskt hålla mig från att svära i 1 ½ timme, tror det är rekord!) följt av bakning. Lyckades övertala Max till att baka lussekatter ihop. Med julmusik spelandes i bakgrunden var det ever so lyckat.

Enligt receptet skulle det bli upp till 50 lussekatter. De skulle se små ut i början, men jäsa till normal storlek. Vi köpte det inte, så vi gjorde de normalstora från början. Blev istället 26 lussekatter. Stora sådana. Bara ett par minuter i ugnen senare märkte vi att de blev betydligt större än väntat. Nåja, de blev goda i alla fall! Och det är huvudsaken.

Vi tryckte i oss fyra var med julmust samma kväll. Kunde inte röra oss mycket efter det, men det var det värt!


Det suger att dammsuga



Har storstädat i tre timmar. Nu räcker det med städ. Och blogg.

Ikväll är vi lata och laddar inför eventuellt skridskoåkande med start imorgon. Jag kan inte åka by the way, så det lär bli intressant. Underhållning och ett gott skratt, om inte annat, för åskådarna som är kloka nog att inte ge sig ut på isen.

Decorated bush

Eller gran för att vara exakt. Såg att mamma och syster är igång för fullt med julpyntet. Bara vi som inte har gran än? Vi dricker glögg så vi är på g.



Dare to take a risk

Hellmann's, now that's the stuff! Max och jag har aldrig smakat bättre majonäs, så när vi hittade just den här på Ica Maxi en dag var vi tvunga att köpa den. Tog slut på halva burken inom tre dygn. Tillslut bestämde vi oss att ha kontroll. Nu har den stått orörd i fyra månader. Minst.

Såg precis att den är hållbar två veckor från det att man öppnar den. Men hur hade världen sett ut om ingen tog risker egentligen? Magsjuka here we come. Maybe.


"It too is condensation"

Jag har funnit ett rimlig skäl till för att fortsätta förtära mängder av kaffe. Det värmer. Och då kanske jag klarar mig fint med bara två tröjor under jackan.

Blir dock ingen användning för mina glasögon. Jag använder dem i vanliga fall bara när jag kör, men efter att ha gått igenom gamla kvitton och insåg hur dyra de var, kändes det som om jag kastade pengar i sjön för bara en snabb användning om dagen. Så jag tänkte använda dem vid datorn.

Ganska värdelösa tillsammans med kaffe. Är det lite Alan-varning över det hela att få ut så mycket valuta som möjligt för pengarna? Jag tar åtminstone inte lusthöjande bara för att sista förbrukningsdagen snart går ut.


I'm freezing in the rain

Tänk om man kunde se det gråa, kalla vädret som något positivt. Jag ser alltid ut som en eskimå vid den här säsongen. Även om jag bara ska ut med soporna snabbt är det lager på lager som gäller. Hypotyreos suger getpung och jag hade inte klagat om sommaren valde att komma tillbaks redan.

Att sluta halv ett idag var skönt. Dock var det inte lika kul att stiga upp fem, men hey nu kan jag slappa. Fan. Tiden går jäkligt fort, hinner inte vara slö länge, har tvätt snart kom jag på. Så jag väljer att skippa bloggen och bli en med soffan. I'm out!


I worship the ground he walks on

Paul McCartneys framträdande var utöver mina högsta förväntningar! Han fick mig att skratta och gråta. Och jubla. Mer än jag någonsin gjort i hela mitt liv. Jag klappade mina händer tills de nästan domnade bort. Och sittplatserna, de var helt värdelösa efter Pauls första scenavgång. De gångerna Han återupptog scenen stod hela publiken upp och dansade. Och sjöng med.

Och Hans svenska är grym! Han kunde uttala å och ä när han sa: "Nu måste vi faktiskt gå för kvällen"

"Tack, tack så mycket!",  "Det är kul att vara tillbaka i Sverige!" och "Jag ska försöka prata lite svenska, but I'll speak mostly in english!" var några av Hans första meningar inför oss överlyckliga fans.

Jag satt kanske 40-50 meter från scenen, men kunde, trots det, känna hettan från eldlågorna när Han sjöng Live and Let Die. Fyrverkerier flög ut över hela arenan. Vilken upplevelse!

Jag är inte troende. Men om det fanns en gud, så är det Sir Paul McCartney. Självaste legenden ingen kan hata. Honom skulle jag buga för. Till och med donera en njure om vi matchar.

Bjuder på lite bilder jag lyckades smyga fram innan väktarna kom och konfiskerade kameror från mina grannar. Ville inte ta några risker därefter!













Köpte självklart en T-shirt, med Paul McCartney ena sidan och hans turnélista på andra. Visade stolt upp den så fort vi anlände hotellet efter konserten.


Den 10 december 2011 var den bästa kvällen i mitt liv! Tack Max!!!


Anledning #101 till varför jag älskar Max

I veckan har Max kollat så jag inte har några planer inför helgen. Han skulle eventuellt ta mig på en liten utflykt uppåt landet sa han. Om allt gick som det skulle det vill säga. Det enda jag fick som ledtråd var att vi åker dit tillsammans, men kommer inte kunna göra det tillsammans. Men han var säker på att jag ändå skulle uppskatta det.

Igår, efter jag nått den gränsen då jag nästan studsade omkring lägenheten av nyfikenhet, bad Max mig blunda. Första anblicken var biljetten till Paul McCartney live i Globen! Trodde inte det var sant, nöp mig minst varje minut, om inte tom var 30e sekund, och händerna kunde inte sluta darra.

En halvtimme senare, efter överraskningen, i duschen kunde jag inte hålla tillbaka glädjetårarna. Jag har velat se honom live såå länge! Och imorgon händer det!! För det är väl på riktigt??! Jag är inte egentligen inskriven på något mentalsjukus och inbillar mig allt?

Om jag minns rätt började jag "digga" till Paul McCartneys låtar när jag var 6-7 år. Skivan Off The Ground var bättre än all godis en unge kunde önska sig i världen. Så upplyftande och behaglig musik.

Lyssnar på den as we speak faktiskt. Cd-spelaren här är den enda som skivan kan spelas i utan att hacka. Att den inte är sönderspelad förstår jag inte.



Vid det här laget finns det nog inget jag skulle säga nej till från Max. Vill han ha trekant får han ta upp det i samband med konserten. Innan jag återhämtar mig från denna drömförverkligande. SÅ glad är jag!!


Sen kommer aldrig

Skulle inte kalla mig "dryg-kärring-pedant", eller om pedant är korrekt uttryck överhuvudtaget. Jag är noggrann och gillar när det är rent och städat. Men jag är också lat. Det enda som får allt att ske i vardagen är om jag gör det med en gång.

Tvätt är nog den absolut värsta hushållssysslan jag vet. Att sortera och sätta igång tvättmaskinen - inga problem. Att vika och lägga undan efteråt däremot är något jag enkelt kan skjuta upp.

Max är priority number one. Inget eller ingen annan i världen kommer före. Så om han är hemma, samtidigt som jag planerar att vika kläderna, och vill kramas eller bara umgås så kan jag inte säga nej och fortsätta. "Vi kan ta det sen" brukar han säga.

Men sen orkar jag ju inte...
 Någon som vill jobba volontärt med vår tvätt?


Vi kan sluta när vi vill faktiskt

I helgen blev Max sugen på chips. Det blev jag också givetvis. Men det är jag ju alltid, så det var ingen chock när jag ryckte åt mig första påsen innan vi stod bakom kassan.

"Chips och cola är banne mig gott! Tyvärr." lyckades Max slänga ut senare under kvällen. Men allt tog inte slut. Vi kan hålla oss.


Den må inte vara halvtom eller ens ha 20 st chips kvar, men den är inte tom. Vi kan spara!

Vissa saker får sambon aldrig hitta



Här strävar man efter att se bra ut för sin kille, men blir istället besviken. Hårbollar i Ikea-mattan var inget jag hoppades på.

Franck Provost Repair Expert lever inte upp till sitt namn direkt.

Fru Quasimodo

Att vården är ett fysiskt påfrestande yrke är ingen nyhet. I början hade jag ont, mestadels berodde på själva stressen och att jag därmed slarvade vid lyft. Nu är allt bra, jag har inte ont i ryggen eller någon annan stans för den delen.

Efter ett elva timmars pass idag var jag trött, men mådde fine. Blekinge hade dock drabbats av en helvettes jobbig isbana. Vår bil har abs och är väl utrustad, men med tanke på alla olyckor som jag bevittnat bara på väg till jobbet var jag inte redo att ta några risker. Jag var på helspänn och körde som Hans Moleman hela vägen hem (blev tom omkörd av en lastbil!). Ändå kände jag hur bilen förlorade väggreppet av och till.

Efter att jag parkerade bilen helskinnad och pustade ut fick jag plötsligt ont i ryggen. Kan bara föreställa mig hur jag såg ut bakom ratten.


Förblir jag en sådan mes i hal trafik kan detta vara jag i framtiden. Fast med en iskall öl i handen istället för käpp. Kanske några katter runt omkring mig med.

Ett rum, två olika världar

Kommer ihåg när en vän till mig berättade att hon och hennes kille skulle få en dator i present. "Då har vi ju varsin så vi kan använda dem samtidigt!" "Men då skulle ni lika gärna kunna vara på helt olika platser. Varför glo i varsin ruta när man kan mysa med varandra?" frågade jag henne. Detta var hösten 2009, Max och jag hade varit tillsammans i ett halvår. Min tanke var att, oavsett vad, aldrig låta det hända oss. Men ändå...



Hann knappt blinka innan han satt i strid mot Ryssland och jag försökte ta över alla baser i Battlefield. I en annan skärm, datorn. Trodde först han skulle sluta spela när han reste sig. Visade sig bara att batterierna började ta slut så han behövde koppla in handkontrollen.

Senare ska vi i alla fall ha filmkväll och jag planerar att få honom full. Precis som förr! Fast.. ombytta roller då.

RSS 2.0