Please don´t hate me

Sitter ensam hemma just nu då min söta sambo är på jobbet. Jag inväntar några grabbar som ska leverera vår nya soffa! Ska bli jättekul men jag har "ångest" ändå. Men inte över soffan eller så, nämligen mitt jobb. Det är bara några få som känner till vad jag gör, men nu ska det komma fram; jag jobbar som telefonförsäljare, (därmed rubriken) och jag har kommit till insikt med att jag avskyr det - mer än lightläsk, alkoholfri öl eller skolans idrottslektioner. Jag vill säga upp mig, för jag har alltid hatat telefonförsäljare och nu har jag blivit en av dem. Så, idag fram till onsdag jobbar jag, sedan ska de utvärdera mitt arbete och bedöma om jag får bli kvar eller inte. Under den tiden tänker jag söka jobb överallt i Ronneby och Kallinge och hoppas få nytt jobb och därmed säga upp mig/få sparken. Vilket som.., så länge jag inte behöver ringa till fler främlingar och försöka sälja lotter. Så bear with me om jag skulle råka ringa till er, jag gillar det inte heller och gör allt jag kan för att inte behöva jobba där länge till, jag hör väl trots allt hemma inom vården.

Nu ska jag spela det där grymma datorspelet som jag börjar bli lite beroende av tills grabbarna dyker förbi. Ha det bra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0