Det är ingen lögn om man håller tyst om det

Häromkvällen var vi sugna på något gott. Efter en stunds noga fundering bestämde sig Max för pudding. Medan han avslutade sitt tv-spel förberedde jag i köket. Två portioner såg ut att vara på tok för lite, så jag körde fyra istället.

Max kunde knappt äta allt och kämpade i en kvart. Min skål var tom efter ca fem sekunder. "Shit vad mycket det blev! Ska det verkligen vara så?" frågade han. "Äh det där får du i dig" svarade jag som om jag vore en feeder. Han frågade inte direkt om jag tog dubbla portioner, så då behöver jag inte säga det heller. Am I right?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0