Joe Swanson Theatres
Vi var på bio igår. Mot alla odds. Jag är mitt uppe i en förkylning med en rethosta som är mer uttjatad än antalet selfies på nätet med tjejer som av någon anledning har en liten del av sin främre topp instoppad i byxan medan resten hänger utanför. Slutar aldrig förundras över 2000-talets trender.
Bio var det, ja: nu menar jag inte att skryta över vilka perfekta biobesökare vi är. Det vet ni som känner oss redan. Vi smaskar inte, fipplar inte med plastpåsar, pratar inte under filmen och så vidare. Vi tar hänsyn till medbesökare, precis som vi uppmanas göra innan filmen sätter igång. "Hänsyn till de andra när jag har konstant rethosta... Det här kan bli intressant" var väl min första tanke. Lyckligtvis räckte knappt en liter vatten för att hålla mig tyst under hela filmen.
Andra, friska människor i biografen hade däremot svårt att hålla tyst och jag såg i ögonvrån hur Max ögon blev svarta. "Intressant som sagt" tänkte jag vidare. "Spänning i filmen och eventuell slagsmål i salongen".
Det är en sak om någon råkar nysa, eller råkar sätta i halsen. Men att prassla i godispåsen samtidigt som man högt slänger ut en onödig kommentar som "åh.. hajar.." med munnen full med vingummin, då har man gått över gränsen.
Kanske är Max och jag udda och extremt kräsna. Eller så är vi ett par av få kvar med vett. Vad tycker ni?
Vi snackade i alla fall om att en dag bygga en egen biograf i vårt nästa hem när vi lämnat Blekinge. Swanson är upptaget. Kanske använder vi något med Aslan.. Den expanderande kattrenden har jag ingenting emot faktiskt.
Kommentarer
Trackback
