Hur sex värderas
Vi har nått en punkt i livet, då vi inte längre står ut med vad som helst. Fastän centralt läge, är det inte värt besväret med grannar som har gråttävling med sin bebis, än mindre att i trapphuset försöka tränga sig förbi ett gäng som – att döma på tonläget och hetsigt gestikulerande – bråkar. Med det sagt, har vi sedan i våras letat hus och hunnit med en och annan visning.
Det senaste huset ligger i Rödeby. Till min förskräckelse deltog fler spekulanter än på någon annan visning hittills. Nåväl, budgivningen har inte skenat iväg fullständigt. Än. Huset är rätt lik vår stil, varvid det var lätt att föreställa oss i det, trots folket runt omkring som tassade runt och släpade sina fötter (vissa helt barfota, med förhårdnader som kunde liknas vid yttersulan på fotbollsskor) på det nyligen moppade golv som sannolikt glänste innan visningen började. Till skillnad från majoriteten, som av någon anledning kände på texturen av gardiner och orkidéblad som för att låta den avgöra huruvida de var villiga att buda på huset eller ej, höll vi oss till de viktiga detaljerna. När vi var nära nog folket för att kunna fastställa vad de hade ätit tidigare under dagen, beslutade vi oss för att ta avstånd och granska fasaden samt spana in krypgrunden, som herrn lämpligt nog rymde i. Han bad tidigt om att få ta sig upp till vinden, vilket mäklaren - fastän tillsynes rädd för att få vindtrappstegen rätt i huvudet - gick med på, eftersom att eventuell provision vägde över risken. Det var nästintill fascinerande att se hur all tid och rum stod som stilla och folket samlades runt den nytillkomna trappstegen i trä, som alldeles nyss var blott en öppen yta som gränsade mellan hall och vardagsrum. Jag kom att tänka på djurdokumentärer, där hyenor får syn på lejonens byte i hopp att komma nära nog för att ta för sig. Mycket riktigt var djuren – förlåt, folket – snabba med att ligga hack i häl efter min karl uppför stegen till vinden.
Vi är realister. Huset i Rödeby må kanske inte bli vårt, men sommaren är inte över. Mycket tyder att det kommer ett flertal hus på marknaden efter semestertiderna. En del hela utan renoveringsbehov, andra halvdana fuskbyggen. Somliga inom rimlig prisklass, vissa för över sex miljoner (med anledning till utsikt och om en jacuzzi eller robotgräsklippare ingår i husköpet). Trots att vi planerar att lämna centrala Ronneby, är tålamod en nödvändighet i väntan på rätt hus. Den som väntar på något gott…
